Mars 1992 till tjugosjunde september 2007.

De har kommit åck gått men han har alltid bestått. Tills nu.
Han var finast i världen.

Guldet och Silver

jag måste få berätta. fanns alltid i allers. finns. månne. skolan och jag don't see eye to eye anymore. skrev just finskaprov. jag som sku ha läxläsningshelg. allt matte i hela kursen finska och finskabok (hitta en för 10 cent på loppis i lördags. min andra, snuskbok, va no int så bra.) men istället hitta ja på en massa andra saker. åka till stan plocka lingon laga saft leka bollen är hemma legend of chin. hja hja. alltid en massa undanflykter för att slippa det som man intalar sig så innerligt att man no egentligen kan ganska bra fast man int fattar nånting. som man bäddar får man ligga. finska provet gick int alls bra. imorgon matte prov. om ja sku ha följt me på timmarna å gjort helst nån läxa kanske he sku gå bra men nu är det som det är. blev nekad stöd. bara dom som e i riskzonen för att få underkänt å bromsade i matte får hjälp. bara för att ja har 10 i alla andra kurser behöver ja väl int fatt derivering. sku hinn räken me papp i helgen men han nattjoura å sov å int hadd ja nå motivation heller.
jag orkar inte. bollen e hemma är så roligt med de små barnen. jag lärde dom gambia och lite nippon också.

hon hette katizi. men ingen sa det åt henne. bara kisson. hon försvann för ett år sen. då hon tyckte att hennes barn fick klara sig på egen hand. hon var jättefin. och luddig.

som om man kunde vidröra lycka
jag virar den runt mig som en filt
bara du, jag och månen
                             
                       blindside shekina

Det är så lätthänt. Att låta känslorna ta över. Jag har en vän som ofta säger det åt mig. Hon säger att om man känner nånting, men bestämmer sig för något annat, så blir det så. Man måst bara ha viljan. Och hon har så rätt. Men så långt har jag ännu inte kommit. Speciellt inte angående vissa saker.

Livet är så konstit. Jag kommer aldrig att förstå varför. Just nu orkar ja bara int.