Pastor Pete, forra veckans undervisare var helt bra. Larde mig faktiskt inte sa mycket. Han pratade mest om samma sak hela tiden tyckte jag, om hur viktigt det ar att leva i ordet, lasa bibeln. For att lata lite vad vet jag sa tyckte jag att jag kunde det. Han kande tydligen en svensk ishockeyspelare, sa han hade varit till sverige nagra ganger och blev helt exalterad over att jag var fran Finland och pratade svenska. Fraga flera ganger om jag har atit swedish breda(polarbrod) och om hur gott det ar, forklarade i minsta detalj vad bastu var och hur fantastiskt det var och berattade att i Finland ater vi alg och lingon, infor hela klassen. Och hans eget lilla skamt var att han sa "Jaa, jaa" med overdriven accent vilket fick alla andra att fortsatta med det nu nar han ar borta. Jag overlever.

Lordagens outreach var ganska flummig, visste inte riktigt vad var uppgift var. Men det var val helt okej. For sen till en kyrka och deltog i deras lovsangskvall. Arma hogt ljud som vanligt men vi dansa och at pizza. Igar besokte vi JMats kyrka, en non-denominational tror jag. Resten av eftermiddagen var vi hos hans foraldrar och at mat och chillade, lekte spur-of-the-moment lekar och sag pa steelers match.

Har forsokt vara lite sportig och stigit upp klockan sex tva dagar och joggat med Celeste, varit en gang till gymmet da det var bjud med dina vanner pa en provgang dag, och haft yogalates i vart dorm. Jag tror det racker.

Idag ar en ny vecka med tva kvinnliga undervisare, kanns skont. Relationships and identity e typ tema. Nick sa att vi kommer att grata, han grat och han e int en som grater. Jag har stora forhoppningar pa denna vecka.
Idag kom dessutom ambulansen efter Gabby, hon var glad och typ dansade i en soffa och skulle hoppa ner och det for lite galet. Ingen fattade vad som hande, var bara tva andra i samma rum som sag. Jag bara sag in och sag att hon lag pa golve me folk runt sig. Vi trodd att hon minst hadd bruti bene, for di sa att he va na som stack ut men som tur var hade bara knat farit ur led.

Hosten ar har pa riktigt. Loven blaser ivag och morkret blir storre. Vi har massor av svarta larver som soker sig in till ljuset i vart dorm, slipper in under dorren. Kan se typ 7 pa en gang kryp omkring. Ingen annan vill gor na at dom men ja e radd att di ska bli till skalbaggar, vilket sku va annu varre sa ja springer omkring a tar live av dom. En dag sag jag nagot konstigt stort, sag ut som en blandning mellan en groda och en grashoppa, men nog som skarpt svart skal som en skalbagge. For snabbt ivag under en last dorr. Creepy. Sophia oppna sin byralada dor nan dag sen, seriost en 5 centimeters spindel dar. Far si vad som borj kom fram sen senare i host.

Ursakta mitt langa inlagg.

Till den som undrar kan jag beratta att Wild Hearts temat som DTS:en har gar ut pa research om kristna som ar forfoljda och utsatta pa grund av sin tro varlden over, och ocksa andra utsatta manniskor. Forst fatta ja int varfor det kallades Wild Hearts pa grund av det men nu forstar jag battre.

Hur ar livet i Finland?

Studioversion av Mess of Me. Album Hello Hurricane 10 november. 49 dagar. Borde forhandsbestalla.

Jag lever. Livet ar rutinerat men det ar bra.

Denna veckas talare heter Sam Dharam. Seriost bra. Har hittills pratat mycket om olika satt att vara stolt pa och dylika saker. Kande mig traffad pa nastan alla av hans 21 punkter. Tror jag skall lagga upp hans undervisning har.

Min uppgift ar lunch cleanup. Oberoende hur lange ens arbete egentligen skulle ta maste man halla pa med nagot i tva timmar. Jag och Sophia delar pa uppgiften och hittills har vi blivit klara en halvtimme pa forhand. Vi ville inte stada ur ugnen som var extrauppgift skulle ha varit. Plotsligt kommer Mark in i koket och sager att det finns ett persikatrad pa garden och att persikorna ar mogna. Sa vi gick och plockade varsin. MUMS! Aldrig atit persika fran tradet forr.

Tydligen pratar jag i somnen. Det som forvanar mig mest ar att det ar pa engelska. "Yeah, the shore is closer." Hmm, minns int alls va ja dromd om. Natten till idag sku Sarah ga pa vessa sa hon anvand sin telefon som ljus. Nar hon kommer tibaks lagger hon sag i sangen och undrar vad som ar i hennes sang. Hon upptacker att knolen var jag och att hon tagit fel sang. Jag vakna int ens. Hon ha int vaga sag na at mig, forstar int varfor, men hon hadd sagt at alla andra som sen sa at mig. Knappt.

Igar flippade jag och Celeste for forsta gangen. Det ar skont att komma in i ett sant stadium, lite friare. Man kan saga sma onodiga saker utan att det kanns tontigt.

Jag hoppas pa glass ikvall. Vi far inget kvallsmal sa jag brukar ata granola bars som ar sota och mumsiga.

Och Steve ar lite som vi tyckte Sebastian var nar vi borjade sjuan. Bara att snappet mer flippad och konstig.

Nu borjar smekmanadstiden vara over, som forsta veckan kallas. Imorgon borjar det verkliga schemat. Ska bli intressant. 10 timmar hushallsarbete varje vecka, 14 timmar undervisning, varje morgon private Jesus time med obligatoriskt dagboksskrivande som sedan lamnas in och lases av en ledare. Lite svart att gora det pa engelska, ocksa att be, men det skall val bli battre med tiden. Och lite allt mojligt dar emellan, ganska manga inlamningsuppgifter har vi ocksa. Vi ar 12 deltagare, 5 pojkar och 7 flickor. Bara en pojke fran Colombia och jag fran Finland, resten fick inget visum. Vi e 5 flickor fodda 90, ganska jamn alder overlag. Tre DTS ledare, plus en massa base staff. Alla ar trevliga, kommer an sa lange bra overens och vi trivs ihop. Ska bli intressant att lara kanna alla pa riktigt. Var pa en Pittsburgh city rundtur igar, inte en sa intressant stad att se pa, men helt trevlig tror jag. Ser ut som att vart outreach stalle kommer att bli Peru. Igen lite ironiskt eftersom det var stallet jag oftast namnde som exempel pa vart var outreach kunde ga. Har alltid velat fara till Sydamerika sa det skall bli intressant.

Har ar det annu som mitt i sommaren i Finland. Ledig dag sa vi for och spelade tennis, kopte en klubba sa jag hoppas det blir fler ganger. Har alltid velat spela tennis, och overlag blir det daligt med motion i veckorna sa det var trevligt med svett.

Vanligt kaffe har ar morkrostat. Helt fantastiskt. Walmart ar inte storre an Citymarket. Och fast jag knappt kanner nagon kanner jag mig tom pa fragor. Jag behover pafyllas med vad? Intressant hur flera pratar om hur flera har inte vill bo kvar i USA och att jag for till detta land frivilligt. Folk ater lite sallad och alla flingor smakar typ smulpaj. Mums.

Tva personer har hittills ignorerat min halsningsfras och direkt kommenterat mina ogon. Lite konstiga utbristanden.

Och man far ta sig friheten att skicka mig en fazers bla eller ett fint kort pa sig sjalv.

Saknar Finland, svampskogen, hostluften och promenader pa dom troskade akrarna med Frida. Vanner, familj. Svenska.


Fina manniskor i andra lander.

Dagen borjade med att jag missade mitt forsta tag. Trodde nastan jag skulle missa incheckningen men jag hann. Pa planet satt jag bredvid en man som var nervos hela tiden. Lugnande. Gick snabbt att kom flyg. Nar ja sku hamt mitt baggage borja ja se efter nagon med en YWAM-skylt. Ingenstans annu da. Borja ga fram och tillbaka, sen bestamd ja mig for att stall mig mitt i och vant. Vanta en god stund. Sen sag ja en man som stod och tala i telefon dar ja hadd hamta baggage, och ja tankt att he mast va han. Borja ga fram, han sa mig och da holl han app en liten halvt avriven lapp dar e stod YWAM. Jeij. Dom hadd int glomt mig. Dom var tre stycken. Bilfarden va helt knapp, vi hord pa sa hog musik, hela tiden medan vi tala. Bra musik var det ocksa. Trivdes direkt med dom, helt flippade. Tog en timme hit. Da tog Lucinda hand om mig, visa mig var ja sku sov. E forsta flickan har, resten kommer imorgon. Dom hadd laga korgar vid varge sang me typ tval, popcornspasar, fotoram(vill nan som pa riktit skick ett foto at mig pa sig sa far man mer an garna, tog int me na), hafte och sax typ. Traffa nagra andra random manniskor har, fattar int riktit vem alla e, vem som e ledare och vem som e jag vet int vad. Far val si imorgon nar e borjar. En pojke, Diego, fran Colombia och en pojke, som ja vet int hur gammal om ni ursaktar mig verka han lite konsti, fran vermont. Namn ar svara att lara sig. Fick lite press over att ja int e som riktit bra pa na och for att ja int har nan hobby ja brinner for, alla bara fragar a ja bara, eh typ baka och ata? Var for forsta gangen till wal-mart. Typ som citymarket. Kopt konstit amerika-tacke och kudde. Stalle e int alls som jag forestallt mig. Lagt i tak, ganska slitet allting, stort omrade med massa grasmatta, pool, tydligen ere en forsamling direkt har brevi som later YWAM ha detta stalle. Ocksa en forsamling som har lovsangsovning klockan 9 pa lordagsmorgnarna, den enda sovmorgon man far ha och flickornas dorm e vagg i vagg med kyrksalen :). Hela Pittsburgh e bara berg och kullar, hadd jag ingen aning om. Ja som trodd ja va lite palast i alla fall.

Det tog slut fast man inte ville. Kroppen var helt slut, men resten ville bara ha mer och mer. Väntat för länge för att hinna fatta på 12+ låtar. Men jag är förvånad att alla band spelade så många låtar. Tack. Jon Foreman. Wow. Pirr pirr när han kom upp på scenen, dela ut papper åt folk för att de skulle skriva exempel setlists. Ja lyckades få ett. Relient k. De är så roliga och töntiga på ett enastående sätt. Men dåligt ljud, hördes knappt va han sjöng. Men deathbed med Jon Foreman var speciellt. Stod sen i över en timme efter den konserten och väntade på nästa. Slapp längst fram. En sån väntan. Sen kom dom. Hade skakat hand och fått signerat nothing is sound tidigare, alla utom jon, och upptäckt att dom faktiskt är människor. Drew höll hårt i min hand, läng. Min spontana kommentar till honom var "you're awesome" vilket kanske en miljon andra människor har sagt åt honom. Men den var spontan och oplanerad och lite inside, så ja känner mig inte töntig och inställsam. Hela konserten var helt overklig. Som att dom inte var där på riktigt utan alla bara stod framför en stor skärm. Ljudet var sämst längst fram, men helt klart såg man bäst och fick bäst bilder. Han e så galen, så intensiv, så innerlig. Han älskar verkligen det han gör. Sånt är vackert. Han crowdsurfa, cymbalbasha, skrek i gitarren, luta på nåns hand i publiken. Allt sånt fick ja se. Kanske ja hinner se dom igen under min tid här. Då ska ja int ta nå bilder. Man blir så distraherad. En jon foreman tröja som jag tror är för liten och en passlig to write love on her arms tröja fick jag inhandlat, plus min signerade NIS :)




Både jag och cindy är lite panka, så vi far inte in till New York City och turistar. Nu känner jag mig inte så brydd. Fast kanske jag ångrar mig sen men jag måste prioritera varför jag är här på riktigt. Igår var vi på datorn nästan hela dagen. Utom då vi haf vattenjomppa och stunt kullerbyttor i poolen, och såg på julie & julia på bio. Den blev tråkigare och tråkigare.

Imorgon bär det av till Pittsburgh. Då börjar det på riktigt. Vem vet vad som händer. Helt konstigt att mötas av främlingar på flygfältet och att måsta lära känna alla man träffar. Inget bekant ansikte. Jag är tacksam att jag fick en mjuk start på livet här med cindy.


Första kvällen på sushi restaurangen.

Igar reste vi fran Sayville i manga timmar tills vi kom fram till Whitehouse, en liten stad mitt i ingenstans. Vi som e vana me tanken att i USA e allt tillganglit, tankt att nar vi hoppar av tage ere bara att ta en taxi eller en buss. Men nehepp, he sku ha tagi 2 timmar for en taxi ti kom, a bussen som man egentligen ska anmal sig till 24 timmar pa forhand kom om 1 timme. Vi fick hjalp fran bibban/tagstationen att anmal oss ti den. Sa vi gick a at ti ett konstit stalle i vantan pa he. Igar sa vi matthew west, delirious, jars of clay, underoath och mercyme. Nar vi akt tibak ti hotelle me var snalla taxichauffor som har sa lite jobb att han ska skjuts oss hela tiden vi e har, stanna vi vid wawa, typ en convenience store for att kop mat a vatten. Och plotslit star han dar framfor mig, Aaron Gillespie, trummis sangaren i Underoath!!! Orsaken till att ja hor ens lite pa he bande. Ja fraga om e va han a ja blev nervos. Fick autograf a haxa inte ens att frag om foto! Men ja traffa han i alla fall. Han va kort och sot.
Idag traffa vi vid frukosten en vars mamma e fran terjarv. Hon kona svenska lite a fatta va vi hadd sagt a fraga om vi va fran finland. I lilla flemington new jersey. D va en konstig upplevelse. Hon och hennes gang e ocksa pa festivalen. Nu jon foreman, relient k, switchfoot. Tack Jesus. Sen hem i natten tibaks till new york.

Joh 15:5

Har sovit min första natt i USA. Yra å på lite me cindy igår, åt äcklit sushi. Rå fisk, ja fattar int. Flyget var tråkit och tog så läng! Inga större problem ti ta mig från flygfälte tå tågstationen i stan. Känns overkligt att va här, int så speciellt. Men ikväll och imorgon är speciella. Nu snart åker vi till Frenchtown, New Jersey på RevGen. Packa.