Vart vill du komma? Vad är det du egenligen vill med alla dina funderingar och tankar?
Sen sitter du där, ensam med din ångest. En ångest som äter upp, som känns som att din
kropp är en bur för ett monster som bor inombords. I din själ, du ser ingen gräns mellan
monstret och vem du själv är. Ändå är det någonting som vägrar tro dina egna tankar,
om du låter dig tänka att det är sant biter den "sanningen" fast. Kanske du gick dit en gång,
du har glömt gnistan av hopp som du en gång såg, och kvar finns bara den falska
påklistrade sanningen. Den blev ditt liv. Känner du igen dig?