Filmsnacks

Igår hade jag min mellan storasyster/pseudotvilling på mellanlandnings övernattning hä, innan hon skulle åka vidare hem till mina föräldrar. Efter en massa snack så bestämde vi oss för att se på film, och till det behövde vi förstås något att mumsa på. Då kom jag att tänka på ett recept som jag en stund velat testa, nämligen att laga en "mug brownie". Man blandar ihop en smet i en mugg och mikrar den som hastigast och sen så är den färdig. Receptet är supersimpelt; 
 
Rör ihop 2 msk mjöl, 2 msk socker, 1 msk kakao, 1 msk olja,
1 msk mjölk och en nypa salt till en slät smet i en mugg.
Beroende på effekten på mikron, mikra mellan 30 sekunder till 1 ½ minut,
helt beroende på hur kladdig du vill ha din brownie!
 
Vi använde fullkornsmjöl, agavesirap och kokosolja. Det märktes att mjölet var grovt, men "brownien" blev ändå väldigt smarrig! Som topping hade vi också lite chokladpudding, men det skulle nog också vara värt att prova med lite vaniljsås eller glass på, beroende på vad man är på för humör. Receptet är farligt enkelt och resultatet alltför gott, jag kommer säkert att bli helt beroende. Självdisciplin krävs!

Råddmonstret

En känsla jag inte känt på många, många år drabbade mig igår kväll. Du vet den där känslan när mamma har sagt att man måste städa sitt rum innan man får göra det och det. Det var när min kämppis nämnde något om att hennes mamma sagt åt hennes syskon att på fredag är det städdag, och hennes bror hade sagt att det nog kommer att vara ett heldagsprojekt med tanke på hans eget rum. Då kände jag så igen mig, jag kunde så erinra mig hur det var när jag var liten och var ett totalt råddmonster. Känslan av att stå vid foten av ett nästintill obestigbart berg och veta att man måste klättra upp trots att det nästan kommer att kosta en livet, för att det är så utmattande. Det var så det kändes, och den känslan upplevde jag på nytt igår. Att minnas genom en känsla blir så tydligt. Jag hade helt glömt bort hur hemskt tungt och jobbigt jag tyckte det var att städa mitt rum.
 
Nu har många år gått, och att städa är en helt annan sak nuförtiden. Jag har ju mitt eget hem, så det är helt upp till mig själv hur stökigt jag väljer att ha det och när jag väljer att städa. Det är helt enkelt mitt eget ansvar. Jag har dock lärt mig ett och annat om att hålla ordning sen jag var liten, och som tur är har jag en helt annan inställning till det nuförtiden, det kan till och med vara ganska avslappnande att få städa ibland. Ganska knäppt, när blev jag plötsligt såhär vuxen?

Soffhäng

Nersjunken i soffan efter en vecka med mycket program och jobb hela helgen. Jag har inte planerat att lämna min horisontella position under resten av kvällen. Eventuellt för att poppa popcorn, eller hämta glass. 10 things I hate about you avverkad, den filmen är bara för bra. "Don't let anyone ever make you feel like you don't deserve what you want. Go for it." Nu fortsätter slappheten, skönt!

Birthday cake

Min fina bror bad mig baka en kaka till hans fest idag. Köpte ett paket ägg och tänkte laga vanlig kladdkaka som botten. Sen så ångrade jag mig och antog utmaningen att laga den helt vegetabilisk och förhoppningsvis god. Jag sökte efter ett bra recept på kaka, men till sist fick det bli en egen version inspirerad av flera olika. Slutresultatet blev lite för sött, men bra konsistens. Kakan toppades med "kolasås" gjord på dadlar, sedan skivad banan, vispad kokosgrädde och mörk choklad. Maffigt värre!
 
Crappy bild, men bättre än ingen.
 

Tänkvärd krönika

Jag vill inte vara tjatig, och jag understöder heller inte ett samhälle som är helt likriktat i vanor och värderingar Jag vill helt enkelt bara rekommendera en tänkvärd krönika av Johanna Koljonen(jag känner till henne främst från "På spåret", nästan mitt favoritprogram). Hon sätter ord på tankar jag många gånger tänkt som gäller våra matvanor. 
 
"Att äckligt kött är billigt är förstås ett argument, särskilt i denna ekonomi. Det för oss till mitt andra förslag: att också slopa slentrianköttet. Följande livsstilsanalys blev något av en revolution för mig. »Måste det ligga en charkprodukt på varje macka jag äter eller är det mest en vana? Måste det vara kött på varje pizza jag äter? Måste vi fira och imponera på varannan med biff eller kan vi göra det med fisk ibland?« När jag identifierade köttet som varken gjorde till eller från i min diet, och strök det, frigjordes dagligen pengar till att ersätta det äckliga köttet med bättre råvaror över hela linjen."
 

Läs den i sin helhet
här.

Creamy potato soup

Jag köper väldigt sällan vanlig potatis. Jag föredrar batat och andra rotrukter, eller så äter jag quinoa eller pasta. Men sällan potatis, det känns som att jag fått lite nog av det. Men så hittade jag ett recept på en soppa som såg spännande ut, och idag blev dagen då jag testade att tillreda den. Den är väldigt simpel med få ingredienser; potatis, mandlar, vitlök, jästflingor(ger en lite ostig smak), salt och peppar. Recept finns här. Passade mig precis perfekt denna dag. Bra smak, krämig och lätt att svänga ihop.
 
 
 
 

Lunch

Kokt rödbeta, hela röda linser, soltorkade tomater, miniplommontomater, rosmarin och rödvinsvinägrett. Helt perfekt kombination av smaker.

Penkkis

Brorsan
Edit och Ronja 
Sara som Shreks fru Fiona

Beta-choko muffins

Idag har jag ingen skola och har börjat dagen med att inte uträtta någonting, bara ta det lugnt, dricka kaffe och surfa. Det känns välbehövligt efter en hektisk vecka. Småningom skall jag dra in till stan och kolla på alla Penkkistyper, bland annat brorsan och några andra nära vänner är utklädda. Igår fick jag en inspirationskick. Jag kände mig helt slut i huvudet och gav upp med att försöka göra klart ett skolarbete, men jag hade ingen lust att bara säcka på soffan. En klasskompis skulle komma över lite senare och då skulle vi fortsätta att jobba. Så jag bestämde mig för att baka muffins. För en som haft som livsstil att baka någonting var och varannan dag bara för att, kändes det som en evighet sedan sist. Jag hittade ett lovande recept på rödbets-chokladmuffins. Med alla hjärtans dag i åtanke, så tyckte jag det lät värt ett försök. Vad kan vara mera passande än röda chokladmuffins den dagen till ära? Det var första gången jag använde rödbetor i ett sött bakverk, men det kändes som ett bra recept, fastän det kan verka lite underligt.
 
 
Receptet fick jag härifrån. Jag ändrade lite på ingredienserna, och bytte ut, och minskade på, sockret till ljus sirap och agave sirap, ungefär hälften av varje. Dessutom bakade jag helt på fullkornsvetemjöl, och tillsatte lite chiafrön för konsistensen. Muffinsen blev ganska fluffiga men samtidigt saftiga och lite kladdiga. Jag hade grovrivit rödbetorna, men till nästa gång kör jag nog dem till puree i min matberedare. Annars tyckte jag de var väldigt goda, och de fick godkänt av båda mina kämppisar.

Gröt på chiafrön

Fastlagstisdagdsmorgonen till ära hade jag lagat "över natten-gröt" eller vad man riktigt skall kalla det. Igår kväll blandade jag ihop 1 dl havregryn, 1 msk chiafrön och 2 dl mandelmjölk och ställde i kylen över natten. Chiafrön är ett fantastiskt litet frö, rikt på omega 3, kalcium, magnesium, fibrer, protein och en massa annat hälsosamt. Den har en egenskap att geléa till sig, ungefär som linfrön, så det blir nästan som en kräm. Denna gelé kan man till exempel använda istället för ägg i olika bakverk. Chiafrön har en neutral smak, och smakar egentligen inget alls. Jag åt gröten med blåbär och lite mera mandelmjölk. Jag tyckte att gröten blev riktigt bra, inte jätterevolutionerande på det sättet, men det är alltid kul att kunna variera sin frukost, så detta kommer jag definitivt att prova igen bara jag kommer ihåg att förbereda kvällen innan.
 
 
 

Saffron never gets out of season

Jag älskar att det finns speciella dagar och tider under året, som man firar med att äta ett specifikt bakverk. Det hör så starkt till, ja det är nästan ett måste att äta en Runebergstårta eller en Fastlagsbulle, om inte förr, så på den specifika dagen. Det är det ultimata sättet att unna sig något gott helt skuldfritt, att göra en nationell dag av det hela. Så idag bestämde jag mig att det var dags att fira fastan lite grann tillsammans med mina föräldrar, och laga Fastlagsbullar deluxe version. Mandelmassan och  bullarna sötades med agavesirap, vilket är ett hälsosammare och neutralsmakande substitut för socker, och bullarna bakades till största delen på fullkornsvetemjöl och havregryn. Frestelsen blev för stark att tänka lite hälsosamt, men varför skulle man inte det, då smaken ändå blir den samma? Tyvärr har jag inget bildbevis på skapelsen, men jag kan avslöja att bullarna innehöll saffran, och mandelmassan fick lite extra sting av en skvätt whiskey. The perfect combo indeed! Det blev inga lussebullar till jul, och jag älskar saffran, så jag bestämde mig för att testa det nu istället. Själva grejen med dessa bullar är enligt mig mandelmassan, det är så fantastiskt gott! Men vad fyller du helst din bulle med? Sylt, vaniljkräm, nutella eller är du traditionell som jag?

Makes me wanna go yee-eey.

Jag har snubblat över en sjukt bra inspirationssida med recept. Just nu sitter jag och torterar mig själv genom att bläddra från sida till sida och bli sugen till tusen på allt mumsigt. För någon dag sedan gjorde jag samma sak, men då var jag dessutom hungrig så det var typ tusen gånger värre. För mig är det viktigt med tilltalande bilder för att jag skall bli intresserad av ett recept. Och här finns det verkligen. I överflöd. Som till exempel den här:
 
Bild från http://www.thisrawsomeveganlife.com/

Kemikalier och deodorant

Det är ett faktum att huden suger upp 60 % av det den utsätts för, såsom smink, krämer, rengöringsmedel och flamskyddspulver från textilier. Det är ju inte så att man skulle ens komma på tanken på att testa att äta dessa, eller hur? Det förstår man ju att det inte är hälsosamt. Men trots det, kommer en varierande mängd bra och dåliga ämnen in i vår kropp på grund av kroppens största organ, huden. Många av dessa ämnen behöver inte direkt påverka vår kropp desto mer, och om det finns ett skadligt ämne i en produkt finns det i lagstiftning oftast bestämt en gräns för hur mycket den får innehålla. Vad man däremot vet väldigt lite om, är en såkallad kemikaliecocktail, det vill säga när man blandar flera olika kemikalier i en produkt. Alla ämnen är inom ramen för vad som kan räknas som icke-skadligt, men hur påverkar de kroppen när de är ihopblandade? Nåväl, detta är en väldigt lång och dyster diskussion, så jag fortsätter vidare.
 
På grund av all information jag fått ta del av, har jag upplevt att jag vill försöka minimera att utsätta min kropp för kemikalier, framför allt de produkter jag använder dagligen, såsom deodorant. Jag har testat otaliga sorter aluminiumfria, kristalldeodorant och de har fungerat helt okej i några veckor, men sedan har jag blivit resistent för dem och då har jag inte kunnat fortsätta använda dem. Att sluta använda deodorant var ju inte heller något alternativ, då skulle jag måsta fly samhället. I somras fick jag höra om kokosolja som är en väldigt mångsidig olja, som man tydligen skall kunna använda som deodorant. Jag bestämde mig för att testa. Jag googlade fram ett "recept" som lät bra. Det bestod av 1 msk kokosolja, 1 msk maizena och 1 msk matsoda. Och det bästa är att det verkligen fungerade! Så nu har jag använt denna deodorant i fem månader, och är inne på min andra sats. I den minskade jag på matsodan, eftersom jag fått lite röda utslag i min ena armhåla, vilket gjorde att den inte är fullt lika effektiv, men ändå tillräckligt bra. Förmånligt, miljövänligt och oskadligt för kroppen! Jag är förbluffad att deodorantmysteriet hade en så enkel och superbra och fungerande lösning. 
 

Köttproduktion

Jag är vegan, ja, men har inte blivit det för att jag tänker på djurens välfärd, vilket de flesta förknippar veganism med. Men efter att ha sett dokumentären Food, Inc och läst och hört mycket om köttproduktion i USA, har jag ändå mött fakta som fått mig att känna att någonting är fel i systemet. Helt känslolös i situationen kan jag ju inte vara. Djur är djur, ja, men det innebär inte att de är maskiner utan känslor, känsel och instinkter. Köttproduktionen i USA har rent ut sagt gjort mig riktigt äcklad och oroad över hur långt människan är beredd att gå, bara för att kunna mätta den enorma efterfrågan på kött. Jag har föreställt mig att i Finland så är läget annorlunda, vi har helt annan lagstiftning och dylikt, men inte vetat egentligen hur det går till. Därför har jag tyckt att det skulle vara intressant att ta del av hur köttproduktionen ser ut i Finland. Därför blev jag positivt överraskad av att det nu på YLE Arena finns en ny finlandsvensk dokumentär av Patrik Skön, som heter "Vem fixar biffen?", som just handlar om hur det går till i Finland. Den var väldigt intressant, och det var nog på ett ungefär som jag hade tänkt att det var, vilket var positivt. Bland annat en svinfarmare från Oravais intervjuas, så det är på väldigt lokal nivå. Så om du är intresserad av hur din mat produceras, rekommenderar jag dig att ta en titt här!