Jag är inne i en konstig period. Jag har tråkigt och gör int så myki saker så ja tänkt att ja måst ju hitt en hobby, nånting som ja tycker e rolit å som ja helst ska va lite bra på. Men ett gemytligt tidsfördriv e å bra. He e he som e konstit. He känns som att allt ja gör bara e tidsfördriv just nu. Inget har nån annan funktion , å he kanske int e så bra men tydligen ere så ibland. Men ja vet int riktit än va ja ska hitt på. Tycker om å la mat men he kan man ju int gör hu myki som helst. Men tänkt iaf att ja ska bli bättre på he. Håller på å stickar vantar men he e int så rolit. Handarbete e int riktit rolit. Pappa har en systemkamera som han int använder som han sa att ja får använd men he tvivlar ja starkt på sist och slutligen. Å om ja får vet ja int om ja våg. Men då sku e va ganska rolit å fotografer. Men ja vet att ja iaf ska lag en pall å fix åpp en gammal bänk. Ja. Å lär mig att bak fluffit bröd.

Jag vill skriva, men det är svårt. Jag vill skriva nånting smart, men eftersom ja int tänker så jättemyki å int vet så myki heller sist å slutligen va ja ha tänkt kan ja ju int säg så myki vettit heller. Ibland är det skönt. Men nej, inte just nu.

En tant fråga om ja va tävlingssimmare. Vilken komplimang.

        ___________________________________________________

Igår var jag och mamma ut och gick i skogen. Trots att e int fanns nå snö tvinga ja mig ut. Vi kom ti en äng som he va skog runt där det fortfarande fanns lite snö. Så tog ja åpp lite och kasta den på mamma och sa att det förmodligen är sista snöbollen jag kastar. Någonsin. Men ack så fel jag hade. Redan samma kväll kom det minst 10 centimeter med snö. Helt otroligt. 

Och alla människor. Romarbrevet kapitel 5. LÄS.

"Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare." 

Frid

Ibland känns saker lite svårt. Smärta på insidan. Man kanske tänker att det går om, eller totalt tvärtom. Och ofta går man och bär på saker helt ensam. Man tänker att ingen vill höra, det spelar ingen roll om ja säger eller int , ingen kommer att förstå, Jesus vet ju och jag ber(hoppeligen). Okej, om man har vänner som bryr sig tror jag nog dom är villiga att offra en stund för att lyssna och kanske int så många kommer att förstå, men i de flesta fall handlar det nog inte om att bli förstådd, utan om att man bara säger hur man har det. Lätta på trycket liksom. Och ja det hjälper, saken kanske inte blir helt bra, men det hjälper. Rädsla för att bli fördömd om man säger nåt. "Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i KRISTUS JESUS." Rom 8:1. Ja så va jag menar är, man behöver inte bära allt ensam, vänta inte för länge med att prata med nån om man vill ha det lite lindrigare. Och be.För det har jag fått erfara idag. Tack Josefine för att du lyssnar och orkar(hoppas jag).

Jag vill inte underskatta bön. Gud ser allt vet allt och förstår allt. Vi är skapta att leva i gemenskap med Honom men också varandra. 

Jag är dum. Herren kallar och vad gör jag? Söker surrogat istället för att
svara. Både igår å idaa ha ja sökt nånting ti gör utan att känn mig tillfreds.
Har sitt på film, vandrat i skogen bla bla bla och ändå haft lite småtråkit.
Ha tänkt att ja sku no kon ta en stund me min allsmäktige fader men icke.
Så hände det sig att jag såg min bibel ligga på golvet så jag tog upp den och
började läsa. Och jag blev så inspirerad av det jag läste. Så jag planerade
en helkväll med uppåt-nedåt verksamhet. Så då tyckt ja att ja behöver mitt
skrivbord som va fullproppat me saker så ja börja rens åpp där. Då ja va klar
ignorera ja he ja hadd hålli på me innan för ja tänkt att ja sku gör nå rolit. ?. Ja ja.
Jesus tack för att du är nådig. Hoppas att ja i alla fall lärd mig nånting av detta.
Jag som sku ta mer tid för sånt här. För vet ni vad. Det lönar sig.

Tänkt far på föräldramöte för skribanditerna på söndag. Den nya prästen har varit
frikostig och frimodig nog att öka på det obligatoriska gudstjänstnärvarandet från
10 gånger till hela 16. Så jag såg en möjlighet för mig att äntligen kunna framföra mina
åsikter om hela saken. Efter konfirmationslägret hadd ja högvis me saker men som vanlit
tror ja att ja ska kom ihåg. Nu kommer ja ihåg två. Men de är de viktigaste.