2 manader

Tack vare staffens retreat fick vi ledig helg. Jag for med Celeste till hennes familj som bor pa en bondgard i Lancaster, Amishland. Forsta kvallen hade hennes systrar ordant ett barn party, fest i en lada med bondiga, roliga lekar. Nasta morgon for vi in till Lancaster city till saluhallen, massa sma cafeer, gronsaksstand, kott och ost. Sen hittade vi ett gratis museum om Pennsylvania och Amish och boktryckarkonst historia. Tro det eller ej var det intressant. Eftersom jag inte pa rikitigt hade sett amish-manniskor bestamde vi oss for att fara och kopa whoopie pies, typ stora mjuka domino kex, till en familj som har ett forsaljningsstand. Vad som forvanade mig var att garden knappt skiljde sig fran vanliga bondgardar i narheten. En inttressant och trevlig helg var det, vill nog fara och halsa pa igen.

Saker som snurrar i mitt huvud ar prioriteringar i livet, konflikter i relationer, och att vara radikal och brinnande. Om nagon har nagra dylika funderingar och tankar far man jattegarna dela med sig. Kanner nog att den lattaste tiden har borjar vara over, verkliga karaktarer borjar komma fram och man borjar slappa till.


"What is the world you want? You choose it with every breath. "

De senaste aren i mitt liv har jag alskat att dromma mig vidare i livet, hela tiden tanka pa vad som kommer sen, inte helt nojd med situationen jag varit i. Det har tagit en tid att inse men jag har markt att jag inte alls oroar mig over vad som hander efter detta. Jag ar nojd med var jag ar och trivs ypperligt med livet har. En san skon kansla, att inte behova oroa sig over livet och framtiden, bara njuta och forsoka ta var pa dagen. Men dagarna bara rusar ivag, latt att komma in i en slags rutin och ta varandra for givet trots att vi bara just har borjat lara kanna varandra.

Vi har bytt work duties, fran och med nu har jag dinner preparation i en manad framover med Jocelyn, den enklaste, sloaste och basta man kan ha. Har saknat livet i koket, mina hander far abstinens. Vi foljer ett schema men vi kan anda bestamma lite fritt.

Outreachlanderna ar antligen bestamda och det blev Argentina, Brasilien och Colombia. Overvaldigande med tre men ack sa spannande det ska bli! Jag ser fram emot det, men vill anda inte att lecture phase ska ta slut sa snabbt som den gor. Spiritual warfare har varit veckans tema.

Manniskor i USA anvander inte "mm" (eller "nn") som ett svar istallet for ett jakande ord. Det later nastan for otroligt for att vara sant men vissa har inte fattat vad jag menat nar jag svarat pa ett dylikt satt. Intressant.

En utdrag fran en kolumn Jon foreman skrivit:
"In our current climate of fear and debt I am reminded of what I hold most valuable in this life: the human souls closest to me. We need each other. Human beings will always be the most valuable natural resource on the planet. The human story is still unfolding. We are telling it as we speak. The human song is still weaving its way towards a chorus, through the suffering, through the fear. We need each other. We need heroes. Let your life be a beautiful song. We need hope. Tell a good story with the way you live. What is the world you want?"
(http://www.huffingtonpost.com/jon-foreman/goodness-precedes-greatne_b_322551.html)

Tack mommo massor for paketet! Radikalt med hela tre chokladplattor men jag tog gladjande emot det!



finska folket

Idag vantade jag mig med sakerhet paket. Efter att mamma klackt att hon skickat ett i forra veckan har varje dag varit en pina med tanke pa chokladen. Idag mitt i diskandet av skalar med tortillasoppsrester haxade jag upp mig och gick och kollade i mitt postfack. Sannolikheten var omojlig men det var tydligen nagot som anda inte stamde, jag hade fatt tva paket!!!! Mitt hjarta bultade och jag kande gladjen sprida sig i hela kroppen. Detta gjorde min dag. Tack mamma for den bla, blabarspajen och hallonmoussen. Over the top men ack ack sa mums. Tack Andrea for din kreativitet, jag kan inte fatta din gava, men den gor sig bra i det du gor. Tack for den paborjade chokladen, jag forstar hur svart det ar att lata bli. Tack Sandra for din lapp. Vi har samma talang. Men det gar att andra. Nu har ocksa bilder att lagga upp pa vaggen. Ni kanner mig sa val.



Idag larde jag mig nagot intressant. Forr i tiden, larde dom unga pojkarna sig Toran utantill. Dom som var extremt duktiga kunde sedan studera vidare och lara sig Talmud. De fragade en rabbin om de fick vara larling hos honom. For att de skulle fa vara larlingar maste de fa hans godkannande, rabbinen maste se ett potential i pojken. Att pojken kan bli precis som rabbinen sjalv. Om de inte blev godkanda blev de larlingar hos sin pappa, larde sig hans yrke. Pointen med detta ar att Jesus ser detta potential i alla manniskor, att bli som honom. Darfor gor han inte skillnad pa manniskor. Hans forsta larjungar var inga hojdare, utbildade manniskor. De var fiskare, alltsa var de inte tillrackligt duktiga for att bli rabbiner. Men Jesus sa anda at dom, "folj mig!".




En manad borta

Igar hade vi var forsta danslektion. Langesen jag dansade pa det viset. Gick inte sa bra. Skulle behova en spegel for att se hur jag ser ut, har ju ingen aning. Kan ju se ut hursomhelst medan jag kanner mig varldsbast. Efterat gick jag nolan dieo celeste och heidi till GetGo for att kopa slushies. I morkret pa vagen dit steg jag pa nagot stort och slemmigt. Nar vi kom tillbaka lyste vi med en ficklampa och sag att det var en dod sot liten jordekorre. Min sko hade krossat dess huvud och ackliga saker stack ut. Samma dag som jag sag min forsta levande. Sa sota! Piff och puff.

Kanner mig lite apatisk. Som konstigt, inte som hela tiden utan i vissa situationer. Jesus kanns langt borta men kanske det ar jag? Oberoende var man an ar, ar det alltid upp till en sjalv att komma narmare Jesus. Ingen annan kan gora det at en. Ett aktivt beslut. Blev pamind om det pa nytt idag.

Denna vecka har varit en vecka av uppenbarelser pa lektionerna. En massa bra och nytt. Inte som forra veckan. Hade undervisning om forhallanden idag och trodd det halvt var omojligt men massa nytt och tankevackande.

Denna vecka har vi fatt i uppgift att valsigna en staff och en student pa nagot satt. Har fortfarande student kvar. Any ideas? Hjalpte Brittany att gora frukost igar, amerikanska pannkakor med chocolate chips och blabar. Holl pa att fa panik nar jag bara skjot upp.

Man hanger ganska ofta i luften angande program, helgaktiviteter och outreach har. Inget berattas fore sisa mojliga stund, forandringar sker hela tiden. Vanj dig, sager dom. But I don't mind. Sadant ar YWAM.

Tacksam att jag inte ar en forfoljd kristen som manniskor ar i Sudan, Indonesien och andra stallen. Manniskor far verkligen halla fast vid Jesu loften pa riktigt med vad dom far sta ut med. Man i Sudan torteras for att de skall omvanda sig till islam, laggs pa brinnande kol, men vagrar. Later omojligt men i svagheten ar Guds kraft storst. Vi med vara petitesser, men det finns nog ocksa svara saker har. Odmjukhet ar viktigt. Jag hoppas jag ocksa kommer kunna vara tacksam for lidanden, som Paulus.