Det tog slut fast man inte ville. Kroppen var helt slut, men resten ville bara ha mer och mer. Väntat för länge för att hinna fatta på 12+ låtar. Men jag är förvånad att alla band spelade så många låtar. Tack. Jon Foreman. Wow. Pirr pirr när han kom upp på scenen, dela ut papper åt folk för att de skulle skriva exempel setlists. Ja lyckades få ett. Relient k. De är så roliga och töntiga på ett enastående sätt. Men dåligt ljud, hördes knappt va han sjöng. Men deathbed med Jon Foreman var speciellt. Stod sen i över en timme efter den konserten och väntade på nästa. Slapp längst fram. En sån väntan. Sen kom dom. Hade skakat hand och fått signerat nothing is sound tidigare, alla utom jon, och upptäckt att dom faktiskt är människor. Drew höll hårt i min hand, läng. Min spontana kommentar till honom var "you're awesome" vilket kanske en miljon andra människor har sagt åt honom. Men den var spontan och oplanerad och lite inside, så ja känner mig inte töntig och inställsam. Hela konserten var helt overklig. Som att dom inte var där på riktigt utan alla bara stod framför en stor skärm. Ljudet var sämst längst fram, men helt klart såg man bäst och fick bäst bilder. Han e så galen, så intensiv, så innerlig. Han älskar verkligen det han gör. Sånt är vackert. Han crowdsurfa, cymbalbasha, skrek i gitarren, luta på nåns hand i publiken. Allt sånt fick ja se. Kanske ja hinner se dom igen under min tid här. Då ska ja int ta nå bilder. Man blir så distraherad. En jon foreman tröja som jag tror är för liten och en passlig to write love on her arms tröja fick jag inhandlat, plus min signerade NIS :)




Både jag och cindy är lite panka, så vi far inte in till New York City och turistar. Nu känner jag mig inte så brydd. Fast kanske jag ångrar mig sen men jag måste prioritera varför jag är här på riktigt. Igår var vi på datorn nästan hela dagen. Utom då vi haf vattenjomppa och stunt kullerbyttor i poolen, och såg på julie & julia på bio. Den blev tråkigare och tråkigare.

Imorgon bär det av till Pittsburgh. Då börjar det på riktigt. Vem vet vad som händer. Helt konstigt att mötas av främlingar på flygfältet och att måsta lära känna alla man träffar. Inget bekant ansikte. Jag är tacksam att jag fick en mjuk start på livet här med cindy.


Första kvällen på sushi restaurangen.