Fia.

Hetsvecka. Sa gott som noll fritid, typ tva timmar per dag. Tva bocker att lasa och skriva bokrecensioner pa, wordless book att fixa. Denna vecka har varit ett uppvaknande for allihopa, vi har fattat att vi har slappat till och haft daliga prioriteringar, och ledarna har inte varit sarskilt tysta om det. Jag tyckte det bara var bra, att dom fick oss att inse med lite tid kvar, hellre an att bara haxa upp sig nar det ar forsent. Manga har nog blivit irriterade och tyckt att dom satter jattemassa press pa, och bara for att denna vecka varit full, klagar alla pa att vi inte har tid, fast vi tidigare alla andra veckor for det mesta haft tid. Manniskor fungerar sa, ocksa jag. Ibland blir jag nog ocksa stord pa ledarna, typ konstiga petregler som inte har nan nytta alls, bara for att ha en regel. Och sant ar alltid storande men dom ar auktoritet, och vi ar har for att lara oss att inte vara rebelliska utan palitliga och lydiga. All auktoritet ar dessutom tillordnad av Gud, nar man vet det har man lite mer overseende och forstaelse. Nu har vi lart oss dramat, jag ar "material girl", skulle egentligen vara seeker men far se hur det blir med det. Forsta uppvisningen pa sondag. Avfard imorgon bitti, North Carolina(min fortsa sydstat)minst 8 timmar bilfard men det ska bli spannande. Men trots att vi aker bort har vi anda laxor och andra uppgifter som maste utforas. Japp, detta med att lara sig fokusera och prioritera masten over nojen.

Och jag kopte Hello Hurricane i tisdags. Det var spannande men inte lika spannande som ett liv fyllt med Jesus. Kan nog saga att den var over forvantan fantastisk. Annorlunda men igenkannligt. Maste ta tid att lyssna mera.

Detta ar sista "normala" veckan av lecture delen. Nasta vecka ar vi pa DTS-konferens i North Carolina med alla dtsare fran ostkusten, sen thanksgiving break i Virginia och DC. Det ser jag fram emot, eftersom New York blev en flopp. Denna vecka har vi om apologetik. Idag pa lektionen var jag helt tyst och Doug fragade en massa fragor. Ovanligt att jag verkligen inte kom pa nagot att saga, det var liksom inte svara fragor. Har ar det annu varmt, indian summer kallas det tydligen nar det blir varmt efter att ha vari kallt. Phish food var battre glass an vad jag mindes, Evelina Knipstrom. Jag maste nog dra ner pa detta socker. Amerika ar sockrigt.

Hej hej. Idag fyller jag 19 ar. Jag kanner mig glad trots att anda snon jag fick var morgonfrost. Nu ar det solsken och vackert och behagligt. Allas gratulationer pa facebook och andra former far mig att tanka pa hur mycket ni alla dar hemma betyder i mitt liv och hur mycket jag uppskattar och saknar er. Eftersom vi ha alla fyllt i en birthday survey, blev jag overraskad vid lunch med grona ballonger, fina dekorationer i gront och superkladdig mumsmumsig over min perfektionist forvantan god kladdkaka med kinuskisas och valnotter ovanpa. Nagot som inte var planerat enligt min fodelsedag men jag tog det som det anda, var att vi fick fisk for forsta gangen, tva olika sorter till och med. Ena va valig stekt, andra sorten var ceviche, peruansk matratt: ra fisk i en habanero-lime-rodlok-ingefara lag. Verkligen intressant smakblandning, helt gott, men jag hatar konsistensen av ra fisk. Men jag at anda, for att ta vara pa chansen till omega 3. Ikvall ska vi flickor ut till stadin pa dessert till en restaurang dar man maste vara uppkladd for att slippa in. Var inplanerat pa forhand, men ja e glad att de blev pa min fodelsedag sa man far fira lite. Lanar en klanning av Jocelyn, hitta ingen nanstans.

Dessa senaste tre dagar har vi haft undervisning om gudsfruktan och arma dagar vad jag blev convicted och fascinerad. Lard mig sa myki nytt. Mast skriv ett helt eget inlagg om allting.

Tack vare staffens retreat fick vi ledig helg. Jag for med Celeste till hennes familj som bor pa en bondgard i Lancaster, Amishland. Forsta kvallen hade hennes systrar ordant ett barn party, fest i en lada med bondiga, roliga lekar. Nasta morgon for vi in till Lancaster city till saluhallen, massa sma cafeer, gronsaksstand, kott och ost. Sen hittade vi ett gratis museum om Pennsylvania och Amish och boktryckarkonst historia. Tro det eller ej var det intressant. Eftersom jag inte pa rikitigt hade sett amish-manniskor bestamde vi oss for att fara och kopa whoopie pies, typ stora mjuka domino kex, till en familj som har ett forsaljningsstand. Vad som forvanade mig var att garden knappt skiljde sig fran vanliga bondgardar i narheten. En inttressant och trevlig helg var det, vill nog fara och halsa pa igen.

Saker som snurrar i mitt huvud ar prioriteringar i livet, konflikter i relationer, och att vara radikal och brinnande. Om nagon har nagra dylika funderingar och tankar far man jattegarna dela med sig. Kanner nog att den lattaste tiden har borjar vara over, verkliga karaktarer borjar komma fram och man borjar slappa till.

De senaste aren i mitt liv har jag alskat att dromma mig vidare i livet, hela tiden tanka pa vad som kommer sen, inte helt nojd med situationen jag varit i. Det har tagit en tid att inse men jag har markt att jag inte alls oroar mig over vad som hander efter detta. Jag ar nojd med var jag ar och trivs ypperligt med livet har. En san skon kansla, att inte behova oroa sig over livet och framtiden, bara njuta och forsoka ta var pa dagen. Men dagarna bara rusar ivag, latt att komma in i en slags rutin och ta varandra for givet trots att vi bara just har borjat lara kanna varandra.

Vi har bytt work duties, fran och med nu har jag dinner preparation i en manad framover med Jocelyn, den enklaste, sloaste och basta man kan ha. Har saknat livet i koket, mina hander far abstinens. Vi foljer ett schema men vi kan anda bestamma lite fritt.

Outreachlanderna ar antligen bestamda och det blev Argentina, Brasilien och Colombia. Overvaldigande med tre men ack sa spannande det ska bli! Jag ser fram emot det, men vill anda inte att lecture phase ska ta slut sa snabbt som den gor. Spiritual warfare har varit veckans tema.

Manniskor i USA anvander inte "mm" (eller "nn") som ett svar istallet for ett jakande ord. Det later nastan for otroligt for att vara sant men vissa har inte fattat vad jag menat nar jag svarat pa ett dylikt satt. Intressant.

En utdrag fran en kolumn Jon foreman skrivit:
"In our current climate of fear and debt I am reminded of what I hold most valuable in this life: the human souls closest to me. We need each other. Human beings will always be the most valuable natural resource on the planet. The human story is still unfolding. We are telling it as we speak. The human song is still weaving its way towards a chorus, through the suffering, through the fear. We need each other. We need heroes. Let your life be a beautiful song. We need hope. Tell a good story with the way you live. What is the world you want?"
(http://www.huffingtonpost.com/jon-foreman/goodness-precedes-greatne_b_322551.html)

Tack mommo massor for paketet! Radikalt med hela tre chokladplattor men jag tog gladjande emot det!

Idag vantade jag mig med sakerhet paket. Efter att mamma klackt att hon skickat ett i forra veckan har varje dag varit en pina med tanke pa chokladen. Idag mitt i diskandet av skalar med tortillasoppsrester haxade jag upp mig och gick och kollade i mitt postfack. Sannolikheten var omojlig men det var tydligen nagot som anda inte stamde, jag hade fatt tva paket!!!! Mitt hjarta bultade och jag kande gladjen sprida sig i hela kroppen. Detta gjorde min dag. Tack mamma for den bla, blabarspajen och hallonmoussen. Over the top men ack ack sa mums. Tack Andrea for din kreativitet, jag kan inte fatta din gava, men den gor sig bra i det du gor. Tack for den paborjade chokladen, jag forstar hur svart det ar att lata bli. Tack Sandra for din lapp. Vi har samma talang. Men det gar att andra. Nu har ocksa bilder att lagga upp pa vaggen. Ni kanner mig sa val.



Idag larde jag mig nagot intressant. Forr i tiden, larde dom unga pojkarna sig Toran utantill. Dom som var extremt duktiga kunde sedan studera vidare och lara sig Talmud. De fragade en rabbin om de fick vara larling hos honom. For att de skulle fa vara larlingar maste de fa hans godkannande, rabbinen maste se ett potential i pojken. Att pojken kan bli precis som rabbinen sjalv. Om de inte blev godkanda blev de larlingar hos sin pappa, larde sig hans yrke. Pointen med detta ar att Jesus ser detta potential i alla manniskor, att bli som honom. Darfor gor han inte skillnad pa manniskor. Hans forsta larjungar var inga hojdare, utbildade manniskor. De var fiskare, alltsa var de inte tillrackligt duktiga for att bli rabbiner. Men Jesus sa anda at dom, "folj mig!".

Igar hade vi var forsta danslektion. Langesen jag dansade pa det viset. Gick inte sa bra. Skulle behova en spegel for att se hur jag ser ut, har ju ingen aning. Kan ju se ut hursomhelst medan jag kanner mig varldsbast. Efterat gick jag nolan dieo celeste och heidi till GetGo for att kopa slushies. I morkret pa vagen dit steg jag pa nagot stort och slemmigt. Nar vi kom tillbaka lyste vi med en ficklampa och sag att det var en dod sot liten jordekorre. Min sko hade krossat dess huvud och ackliga saker stack ut. Samma dag som jag sag min forsta levande. Sa sota! Piff och puff.

Kanner mig lite apatisk. Som konstigt, inte som hela tiden utan i vissa situationer. Jesus kanns langt borta men kanske det ar jag? Oberoende var man an ar, ar det alltid upp till en sjalv att komma narmare Jesus. Ingen annan kan gora det at en. Ett aktivt beslut. Blev pamind om det pa nytt idag.

Denna vecka har varit en vecka av uppenbarelser pa lektionerna. En massa bra och nytt. Inte som forra veckan. Hade undervisning om forhallanden idag och trodd det halvt var omojligt men massa nytt och tankevackande.

Denna vecka har vi fatt i uppgift att valsigna en staff och en student pa nagot satt. Har fortfarande student kvar. Any ideas? Hjalpte Brittany att gora frukost igar, amerikanska pannkakor med chocolate chips och blabar. Holl pa att fa panik nar jag bara skjot upp.

Man hanger ganska ofta i luften angande program, helgaktiviteter och outreach har. Inget berattas fore sisa mojliga stund, forandringar sker hela tiden. Vanj dig, sager dom. But I don't mind. Sadant ar YWAM.

Tacksam att jag inte ar en forfoljd kristen som manniskor ar i Sudan, Indonesien och andra stallen. Manniskor far verkligen halla fast vid Jesu loften pa riktigt med vad dom far sta ut med. Man i Sudan torteras for att de skall omvanda sig till islam, laggs pa brinnande kol, men vagrar. Later omojligt men i svagheten ar Guds kraft storst. Vi med vara petitesser, men det finns nog ocksa svara saker har. Odmjukhet ar viktigt. Jag hoppas jag ocksa kommer kunna vara tacksam for lidanden, som Paulus.

Pastor Pete, forra veckans undervisare var helt bra. Larde mig faktiskt inte sa mycket. Han pratade mest om samma sak hela tiden tyckte jag, om hur viktigt det ar att leva i ordet, lasa bibeln. For att lata lite vad vet jag sa tyckte jag att jag kunde det. Han kande tydligen en svensk ishockeyspelare, sa han hade varit till sverige nagra ganger och blev helt exalterad over att jag var fran Finland och pratade svenska. Fraga flera ganger om jag har atit swedish breda(polarbrod) och om hur gott det ar, forklarade i minsta detalj vad bastu var och hur fantastiskt det var och berattade att i Finland ater vi alg och lingon, infor hela klassen. Och hans eget lilla skamt var att han sa "Jaa, jaa" med overdriven accent vilket fick alla andra att fortsatta med det nu nar han ar borta. Jag overlever.

Lordagens outreach var ganska flummig, visste inte riktigt vad var uppgift var. Men det var val helt okej. For sen till en kyrka och deltog i deras lovsangskvall. Arma hogt ljud som vanligt men vi dansa och at pizza. Igar besokte vi JMats kyrka, en non-denominational tror jag. Resten av eftermiddagen var vi hos hans foraldrar och at mat och chillade, lekte spur-of-the-moment lekar och sag pa steelers match.

Har forsokt vara lite sportig och stigit upp klockan sex tva dagar och joggat med Celeste, varit en gang till gymmet da det var bjud med dina vanner pa en provgang dag, och haft yogalates i vart dorm. Jag tror det racker.

Idag ar en ny vecka med tva kvinnliga undervisare, kanns skont. Relationships and identity e typ tema. Nick sa att vi kommer att grata, han grat och han e int en som grater. Jag har stora forhoppningar pa denna vecka.
Idag kom dessutom ambulansen efter Gabby, hon var glad och typ dansade i en soffa och skulle hoppa ner och det for lite galet. Ingen fattade vad som hande, var bara tva andra i samma rum som sag. Jag bara sag in och sag att hon lag pa golve me folk runt sig. Vi trodd att hon minst hadd bruti bene, for di sa att he va na som stack ut men som tur var hade bara knat farit ur led.

Hosten ar har pa riktigt. Loven blaser ivag och morkret blir storre. Vi har massor av svarta larver som soker sig in till ljuset i vart dorm, slipper in under dorren. Kan se typ 7 pa en gang kryp omkring. Ingen annan vill gor na at dom men ja e radd att di ska bli till skalbaggar, vilket sku va annu varre sa ja springer omkring a tar live av dom. En dag sag jag nagot konstigt stort, sag ut som en blandning mellan en groda och en grashoppa, men nog som skarpt svart skal som en skalbagge. For snabbt ivag under en last dorr. Creepy. Sophia oppna sin byralada dor nan dag sen, seriost en 5 centimeters spindel dar. Far si vad som borj kom fram sen senare i host.

Ursakta mitt langa inlagg.

Till den som undrar kan jag beratta att Wild Hearts temat som DTS:en har gar ut pa research om kristna som ar forfoljda och utsatta pa grund av sin tro varlden over, och ocksa andra utsatta manniskor. Forst fatta ja int varfor det kallades Wild Hearts pa grund av det men nu forstar jag battre.

Hur ar livet i Finland?

Studioversion av Mess of Me. Album Hello Hurricane 10 november. 49 dagar. Borde forhandsbestalla.

Jag lever. Livet ar rutinerat men det ar bra.

Denna veckas talare heter Sam Dharam. Seriost bra. Har hittills pratat mycket om olika satt att vara stolt pa och dylika saker. Kande mig traffad pa nastan alla av hans 21 punkter. Tror jag skall lagga upp hans undervisning har.

Min uppgift ar lunch cleanup. Oberoende hur lange ens arbete egentligen skulle ta maste man halla pa med nagot i tva timmar. Jag och Sophia delar pa uppgiften och hittills har vi blivit klara en halvtimme pa forhand. Vi ville inte stada ur ugnen som var extrauppgift skulle ha varit. Plotsligt kommer Mark in i koket och sager att det finns ett persikatrad pa garden och att persikorna ar mogna. Sa vi gick och plockade varsin. MUMS! Aldrig atit persika fran tradet forr.

Tydligen pratar jag i somnen. Det som forvanar mig mest ar att det ar pa engelska. "Yeah, the shore is closer." Hmm, minns int alls va ja dromd om. Natten till idag sku Sarah ga pa vessa sa hon anvand sin telefon som ljus. Nar hon kommer tibaks lagger hon sag i sangen och undrar vad som ar i hennes sang. Hon upptacker att knolen var jag och att hon tagit fel sang. Jag vakna int ens. Hon ha int vaga sag na at mig, forstar int varfor, men hon hadd sagt at alla andra som sen sa at mig. Knappt.

Igar flippade jag och Celeste for forsta gangen. Det ar skont att komma in i ett sant stadium, lite friare. Man kan saga sma onodiga saker utan att det kanns tontigt.

Jag hoppas pa glass ikvall. Vi far inget kvallsmal sa jag brukar ata granola bars som ar sota och mumsiga.

Och Steve ar lite som vi tyckte Sebastian var nar vi borjade sjuan. Bara att snappet mer flippad och konstig.

Nu borjar smekmanadstiden vara over, som forsta veckan kallas. Imorgon borjar det verkliga schemat. Ska bli intressant. 10 timmar hushallsarbete varje vecka, 14 timmar undervisning, varje morgon private Jesus time med obligatoriskt dagboksskrivande som sedan lamnas in och lases av en ledare. Lite svart att gora det pa engelska, ocksa att be, men det skall val bli battre med tiden. Och lite allt mojligt dar emellan, ganska manga inlamningsuppgifter har vi ocksa. Vi ar 12 deltagare, 5 pojkar och 7 flickor. Bara en pojke fran Colombia och jag fran Finland, resten fick inget visum. Vi e 5 flickor fodda 90, ganska jamn alder overlag. Tre DTS ledare, plus en massa base staff. Alla ar trevliga, kommer an sa lange bra overens och vi trivs ihop. Ska bli intressant att lara kanna alla pa riktigt. Var pa en Pittsburgh city rundtur igar, inte en sa intressant stad att se pa, men helt trevlig tror jag. Ser ut som att vart outreach stalle kommer att bli Peru. Igen lite ironiskt eftersom det var stallet jag oftast namnde som exempel pa vart var outreach kunde ga. Har alltid velat fara till Sydamerika sa det skall bli intressant.

Har ar det annu som mitt i sommaren i Finland. Ledig dag sa vi for och spelade tennis, kopte en klubba sa jag hoppas det blir fler ganger. Har alltid velat spela tennis, och overlag blir det daligt med motion i veckorna sa det var trevligt med svett.

Vanligt kaffe har ar morkrostat. Helt fantastiskt. Walmart ar inte storre an Citymarket. Och fast jag knappt kanner nagon kanner jag mig tom pa fragor. Jag behover pafyllas med vad? Intressant hur flera pratar om hur flera har inte vill bo kvar i USA och att jag for till detta land frivilligt. Folk ater lite sallad och alla flingor smakar typ smulpaj. Mums.

Tva personer har hittills ignorerat min halsningsfras och direkt kommenterat mina ogon. Lite konstiga utbristanden.

Och man far ta sig friheten att skicka mig en fazers bla eller ett fint kort pa sig sjalv.

Saknar Finland, svampskogen, hostluften och promenader pa dom troskade akrarna med Frida. Vanner, familj. Svenska.


Fina manniskor i andra lander.

Dagen borjade med att jag missade mitt forsta tag. Trodde nastan jag skulle missa incheckningen men jag hann. Pa planet satt jag bredvid en man som var nervos hela tiden. Lugnande. Gick snabbt att kom flyg. Nar ja sku hamt mitt baggage borja ja se efter nagon med en YWAM-skylt. Ingenstans annu da. Borja ga fram och tillbaka, sen bestamd ja mig for att stall mig mitt i och vant. Vanta en god stund. Sen sag ja en man som stod och tala i telefon dar ja hadd hamta baggage, och ja tankt att he mast va han. Borja ga fram, han sa mig och da holl han app en liten halvt avriven lapp dar e stod YWAM. Jeij. Dom hadd int glomt mig. Dom var tre stycken. Bilfarden va helt knapp, vi hord pa sa hog musik, hela tiden medan vi tala. Bra musik var det ocksa. Trivdes direkt med dom, helt flippade. Tog en timme hit. Da tog Lucinda hand om mig, visa mig var ja sku sov. E forsta flickan har, resten kommer imorgon. Dom hadd laga korgar vid varge sang me typ tval, popcornspasar, fotoram(vill nan som pa riktit skick ett foto at mig pa sig sa far man mer an garna, tog int me na), hafte och sax typ. Traffa nagra andra random manniskor har, fattar int riktit vem alla e, vem som e ledare och vem som e jag vet int vad. Far val si imorgon nar e borjar. En pojke, Diego, fran Colombia och en pojke, som ja vet int hur gammal om ni ursaktar mig verka han lite konsti, fran vermont. Namn ar svara att lara sig. Fick lite press over att ja int e som riktit bra pa na och for att ja int har nan hobby ja brinner for, alla bara fragar a ja bara, eh typ baka och ata? Var for forsta gangen till wal-mart. Typ som citymarket. Kopt konstit amerika-tacke och kudde. Stalle e int alls som jag forestallt mig. Lagt i tak, ganska slitet allting, stort omrade med massa grasmatta, pool, tydligen ere en forsamling direkt har brevi som later YWAM ha detta stalle. Ocksa en forsamling som har lovsangsovning klockan 9 pa lordagsmorgnarna, den enda sovmorgon man far ha och flickornas dorm e vagg i vagg med kyrksalen :). Hela Pittsburgh e bara berg och kullar, hadd jag ingen aning om. Ja som trodd ja va lite palast i alla fall.

Det tog slut fast man inte ville. Kroppen var helt slut, men resten ville bara ha mer och mer. Väntat för länge för att hinna fatta på 12+ låtar. Men jag är förvånad att alla band spelade så många låtar. Tack. Jon Foreman. Wow. Pirr pirr när han kom upp på scenen, dela ut papper åt folk för att de skulle skriva exempel setlists. Ja lyckades få ett. Relient k. De är så roliga och töntiga på ett enastående sätt. Men dåligt ljud, hördes knappt va han sjöng. Men deathbed med Jon Foreman var speciellt. Stod sen i över en timme efter den konserten och väntade på nästa. Slapp längst fram. En sån väntan. Sen kom dom. Hade skakat hand och fått signerat nothing is sound tidigare, alla utom jon, och upptäckt att dom faktiskt är människor. Drew höll hårt i min hand, läng. Min spontana kommentar till honom var "you're awesome" vilket kanske en miljon andra människor har sagt åt honom. Men den var spontan och oplanerad och lite inside, så ja känner mig inte töntig och inställsam. Hela konserten var helt overklig. Som att dom inte var där på riktigt utan alla bara stod framför en stor skärm. Ljudet var sämst längst fram, men helt klart såg man bäst och fick bäst bilder. Han e så galen, så intensiv, så innerlig. Han älskar verkligen det han gör. Sånt är vackert. Han crowdsurfa, cymbalbasha, skrek i gitarren, luta på nåns hand i publiken. Allt sånt fick ja se. Kanske ja hinner se dom igen under min tid här. Då ska ja int ta nå bilder. Man blir så distraherad. En jon foreman tröja som jag tror är för liten och en passlig to write love on her arms tröja fick jag inhandlat, plus min signerade NIS :)




Både jag och cindy är lite panka, så vi far inte in till New York City och turistar. Nu känner jag mig inte så brydd. Fast kanske jag ångrar mig sen men jag måste prioritera varför jag är här på riktigt. Igår var vi på datorn nästan hela dagen. Utom då vi haf vattenjomppa och stunt kullerbyttor i poolen, och såg på julie & julia på bio. Den blev tråkigare och tråkigare.

Imorgon bär det av till Pittsburgh. Då börjar det på riktigt. Vem vet vad som händer. Helt konstigt att mötas av främlingar på flygfältet och att måsta lära känna alla man träffar. Inget bekant ansikte. Jag är tacksam att jag fick en mjuk start på livet här med cindy.


Första kvällen på sushi restaurangen.

Igar reste vi fran Sayville i manga timmar tills vi kom fram till Whitehouse, en liten stad mitt i ingenstans. Vi som e vana me tanken att i USA e allt tillganglit, tankt att nar vi hoppar av tage ere bara att ta en taxi eller en buss. Men nehepp, he sku ha tagi 2 timmar for en taxi ti kom, a bussen som man egentligen ska anmal sig till 24 timmar pa forhand kom om 1 timme. Vi fick hjalp fran bibban/tagstationen att anmal oss ti den. Sa vi gick a at ti ett konstit stalle i vantan pa he. Igar sa vi matthew west, delirious, jars of clay, underoath och mercyme. Nar vi akt tibak ti hotelle me var snalla taxichauffor som har sa lite jobb att han ska skjuts oss hela tiden vi e har, stanna vi vid wawa, typ en convenience store for att kop mat a vatten. Och plotslit star han dar framfor mig, Aaron Gillespie, trummis sangaren i Underoath!!! Orsaken till att ja hor ens lite pa he bande. Ja fraga om e va han a ja blev nervos. Fick autograf a haxa inte ens att frag om foto! Men ja traffa han i alla fall. Han va kort och sot.
Idag traffa vi vid frukosten en vars mamma e fran terjarv. Hon kona svenska lite a fatta va vi hadd sagt a fraga om vi va fran finland. I lilla flemington new jersey. D va en konstig upplevelse. Hon och hennes gang e ocksa pa festivalen. Nu jon foreman, relient k, switchfoot. Tack Jesus. Sen hem i natten tibaks till new york.

Joh 15:5