home of the brave sa att saga
Tillbaka i Belle Vernon efter 7 intressanta veckor i Sydamerika. Upplevelserna i Colombia och Peru gar inte ens att jamfora. Fastan vi upptradde ca 3 ganger per dag trottnade jag inte pa vara danser och draman, tror nog att det endast var genom Guds nad. I Colombia var vi nog valdigt ovana och det tog en god tid fore vi kom in i hela faderullan. Typ att int klag sa myki pa onodiga saker, att int frag fragor om mat, att int frag andra fragor heller riktigt utan att bara va beredd nar di sager at en att va beredd. Vi var ocksa lite bortskamda med varm dusch och bra stalle att sova pa. Att inte klaga pa maten trots att det var grillad kyckling eller uruselt fried rice varje dag. I Colombia stannade vi i samma kyrka vilket visade sig ha sina for och nackdelar. Vi for framst till samma platser och upptradde och gjorde kopcentrum-pickoff, vilket konstigt nog blev jobbigt till slut. I Peru larde vi nog oss alla mera tacksamhet. Peru ar definitivt mera fattigt. Valdigt korrupt land. Man far soka lange lange efter skrapkorgar pa gatorna, vilket leder till att folk inte bryr sig och bara slanger skrap omkring sig hursomhelst. Valdigt dammigt, regnar ytterst sallan vilket leder till att gatorna ar smutsiga. Massa massa hundar, typ hundra raser i en. Alla sir riktit ackliga och hemska ut. Man alskar Peru for manniskorna, dom ar sa hjartliga, oppna och arliga. Man kanner sig alltid sa valkommen. Vi samarbetade med tre olika frosamlingar i Peru. Forsta kyrkan led vi av kackerlackor, alla delade en dusch, vi spolade toaletterna manuellt med en vattenhink, kallt duschvatten och sa vidare. Men det var anda den basta forsamlingen vi var vid, om man far ha en favorit. Hade manga bra konversationer med manniskor under outreacherna med den foramlingen. Traffade en man som hade statt pa en bro och tankt ta sjalvmord, angrade sig, gick forbi vart upptradande och bestamde sig for att se pa for att komma pa andra tankar. Han blev verkligen berord av vad vi gjorde, och av Jesus. Hans liv blev helt forandrat av Jesus. Helt fantastiskt! Vid nasta forsamling var vi vid utkanten av Lima upp i bergen. Dammigt och fattigt. Mannen dar bryr sig inte sa mycket om att gifta sig och sant, och de flesta mammorna ar ensamstaende och har typ 4 barn vid 24 ars alder med olika man och der ut som om de ar trettio. Ytterst sorgligt. De bor i sma hyddliknande hus, oftast jordgolv. Vad som forvanar ar att manga manga har en tv i dom husen. Sorgligt. Vi gick ofta upp for bergen hus till hus och pratade med dom och en dag delade vi ut matpaket. Synen pa kvinnor ar valdigt nedsattande. Pornografi overallt, i vilken dagstidning, biltvattsskylt osv som helst. Mycket ris och kyckling igen. Men peruansk mat ar nog helt fantastisk. Kommer att sakna frukterna och manniskorna dar borta. Sa tacksam for allt vi fick vara med om, allt vi fick se, allt Gud gjorde. Nu ar det en vecka utreach kvar i USA, blr i Pittsburgh och till ett stalle mitt i Pennsylvania dar det firas Groundhog Festival, tydligen en tradition kand over hela USA. Ska bli intressant och annorlunda jamfort med Sydamerika dar manniskorna ar valdigt oppna. Borjar planera nasta steg smaningom, kanske uni vem vet. Forst hoppeligen Florida. Kommer hem i slutet av februari.
Japp. Tack och hej. Och grattis om du orkade lasa igenom allt.
I en stad med fina berg och vild trafik
Sa nu har vi varit har i Bogota i en vecka och en dag. Det ar nog spannande men stressigt kanns det som. Det ar en fin stad, inte valkigt annorlunda förutom palmerna, dom fantastiska bergen som omringar hela staden, den helt galna trafiken som ingen forstar sig pa (har ar opel chevrolet btw, chevrolet zafira ar nagat att vanja sig vid), maten( mycket kyckling och matbanan och farska fruktjuicer) och språket som gor en frustrerad manga ganger om varför jag inte valde att lassa spanska istället for nu skulle det minsann ha kommit till nytta. Men franska ar finare och talas i manga afrikanska lander sa ja kanske drar dit. Men frost ska jag nog hem och festa med alla mina vanner och familj som också ar mina vanner som jag saknar i mangd och massor!!! Och sno och Finland, jag ar nästan patriot. Har pekar man med munnen, som en puss istället for med fingret. Om man i luften mater hur hog en maniska ar har mast e man hala handen inte flat som parallellt med marken utan som stående eller hur man nu sagor det, om man har den flat mater man ett djur. Ja det var ju intressant :) Vi har ytterst lite fritid och vet aldrig naggat om vart program for dagen, vart vi skall aka och sa vidare. Kanns som att jag inte hinner tanka och reflektera sa mycket. Lite frustrerande ibland men vad kan man. Vet inte heller nar vi kommer att ha lediga dagar och internet användningen uppmuntras inte och vi har inte tillgång riktit heller förutom nu ad resten for till brasilianska ambassaden for att fixa visum i sista minuten. Far se hur det gar. Vi har outreach varje dag, vi akter ivag till olika stallen varje dag och gro danserna och dramat och gar sen och pratar med publiken. Pa kvallen har vi oftast att vi gar till kopcentrum och pratar med random manniskor. Pa nyårsafton akter vi ivag till Rio de Janeiro. Jag ar langt borta fran kalla Norden. <3 Julen spenderas ute pa landet någonstans i en lada vad jag vet av :) Jag har det bra, lite attitydproblem ibland med tanke pa vara ledare, men annars fint. Jag har ingen aning om varifrån dom random prickarna och bollarna kom ifrån, helt automatiskt. Ha en GOD JUL allihopa!
Forresten..

..tack alla manniskor som var en del av och gjorde denna sommar helt fantastisk och minnesvard. Tanker pa er ofta med gladje och tacksamhet.
Hejda Pittsburgh for en tid
Okej. Sa onsdag morgon aker vi ivag, nu elva teamare(en flicka lamna DTS av olika orsaker i helgen). 8 timmars mellanlandning i New York, sen direktflyg till Bogota. Tar val sex till sju timmar. Dar kommer vi att samarbeta med forsamlingar, upptrada med draman och danser och prata med folk pa gatan om Jesus. Det ar vart storsta fokus. Idag ovade vi ocksa att gora ballongdjur, till en viss grad kommer vi ocksa att gora sant. Vi kommer att sova pa golvet i kyrkorna. Efter julen aker vi vidare till Rio de Janeiro. Dar kommer vi att gora samma sak, men inte helt. Har ingen hur mycket fritid, hur mycket jag kommer att ha datorforbindelse och sa vidare. Lucinda tar med en skype telefon, sa pa den kan jag kommunicera med. Jag tar troligtvis med min mobiltelefon ocksa, med mitt finska telefonkort i. Om ni vill veta mitt anvandarnamn kan ni fraga mig pa facebook. Vi kommer tillbaka i borjan av februari. Be garna for allting. Ocksa mitt visum. Jesus behovs massor. Saknar mitt Finland, hoppas ni hade en skon sjalvstandighetsdag. Jag gjorde glogg och at Annas pepparkakor. Hade tankt upptrada med Vart land men jag glomde. Hoppsan, jag borde borja packa. Hej hej.
Julfest
Okej, sa nu har vi antligen fatt bokat flygbiljetterna. Onsdag aker vi, 8 timmars mellanlandning i New York. Ikvall skall vi ha julfest har med hela basen. Alla har en person dom koper en julklapp at, som i hemlighet. Det skall bli intressant. Alla ar uppkladda och har julkansla. Idag hade vi outreach i Smithton, vi gick till folks hus och gjorde en gallup om kyrkan och Gud och saker. Det var spannande. Jag var med Nick. Alla hade en massa djur hela tiden.
Turist och liv
Senaste tiden har jag funderat en hel de over prestationsangest. Har kant att de jag gor inte ar tillrackligt och sa vidare, angaende typ lasa bibel och be. Kant press att jag maste gora det mera. Men sa pratade jag med tva fina manniskor en dag. Tack Gud for manniskor med mer erfarenhet och mogenhet. Lite tankar fran dom :
Nar vi borjar pressa, det ar da vi borjar kanna oss battre an andra da vi lyckas, och fordomda och blaa nar vi misslyckas. Vart mal ar inte att vandra uppat i en andlig karriarsstege, utan vi vandrar nerat (i odmjukhet och genom att vi blir mindre i oss sjalva).
Gud ar intresserad av hjartat, inte vara garningar. Garningarna kommer utifran karlek till honom. Han ser till det villiga hjartat. Garningar utan hjarta, bara for att gora ar inte vart mycket. Livet med Gud handlar mera om att vara an att gora.Gud anvander var villighet att folja honom, och formar oss.
Ja detta ar goda nyheter. Efter att jag hade diskuterat fardigt var jag helt salig och kande mig fri. Gick tillbaka till flickornas rum och borjade skratta for mig sjalv. Och skratta. Helt utan att riktigt fatta varfor, fran djupet av mitt hjarta. Det var nog Jesus. Det var precis vad jag behovde.
Guds tajming ar helt fantastisk. Dessutom, pratade denna veckas undervisare om allt detta. Att ha sin identitet i Gud, preastation och karlek till honom och allt sant. Jag menar perfekt. Han var cool. Jobbar for YWAM i Sydafrika.
Outreachen andrades. Dorrar stangdes till Argentina, vilket var ganska haftigt eftersom vi hade bett att Gud sku stanga dorrar ifall han ville. Jag har inte sa stor skillnad. Kvar ar Colombia och Brasilien.
Fick insant min visumforlangning igar. Jihuu. Det borde fixa sig, bara dom borjar processa det ar det okej. Nagon anonym gav mig 350 dollar for omkostnaderna!! Helt otroligt. Vi hade giving time i forrgar ocksa. Helt fantastiskt. Folk gav allt litet dom hadd, typ klader, iPods, pengar, godis osv. Det finns nog en stor gladje i att ge kan ja saga.
Idag ar Thanksgiving Day. Min forsta. Ar hos Jocelyn i Washington DC. Berattar mera senare. Nu ska vi gora pilates i forberedelse for den stora middagen.
tankar
Jag har kommit pa en orsak till varfor manniskor vill gifta sig. Jag har nog inte insett att det ar osjalviskt att gifta sig annu men i alla fall. Vanner i livet kommer och gar, visst man kan va vanner livet ut men ens vagar foljer anda inte varandra vilket innebar att man inte traffas sa ofta. Och visst hittar man nya vanner overallt men sen sa maste man flytta eller dylikt och sa stannar dom och man maste hitta nya igen. Det maste vara skont att ha nagon nara till hands, darfor utesluts foraldrar och syskon, annat an Jesus om jag far saga sa, att dela livet med och som ar en konstant faktor hela tiden, sa att livet inte behover vandas upp och ner hela tiden pa alla omraden. Men om man vill bevara sig fran mycket smarta skall man nog inte gifta sig heller. Men livet ar smartsamt anda. Ja inte vet ja hur jag kom in pa detta.
Jag fick en film fran tva vildingar i Jyvaskyla igar. Tanka sig att man kan vara sa kreativ. Jag gapskrattade mitt bland allihopa, det var for mycket for att bara fnissa. Biffen var episk, sa ocksa ex-ballerinan. Groten var ju en fin bild at alla hur maten i Finland ar. Den andra tallriken har jag ingen aning om vad den inneholl. Nu vet jag hur ert liv lite ser ut. Jag uppskattar er valdigt mycket. Ni ar helt fantastiska, unika manniskor.
Ja jag forstar mig nog inte pa livet. Jag blir forvirrad hela tiden. Dod och liv. Karlek och sorg. Lycka och motgang.
Filmkvall ikvall
Hetsvecka. Sa gott som noll fritid, typ tva timmar per dag. Tva bocker att lasa och skriva bokrecensioner pa, wordless book att fixa. Denna vecka har varit ett uppvaknande for allihopa, vi har fattat att vi har slappat till och haft daliga prioriteringar, och ledarna har inte varit sarskilt tysta om det. Jag tyckte det bara var bra, att dom fick oss att inse med lite tid kvar, hellre an att bara haxa upp sig nar det ar forsent. Manga har nog blivit irriterade och tyckt att dom satter jattemassa press pa, och bara for att denna vecka varit full, klagar alla pa att vi inte har tid, fast vi tidigare alla andra veckor for det mesta haft tid. Manniskor fungerar sa, ocksa jag. Ibland blir jag nog ocksa stord pa ledarna, typ konstiga petregler som inte har nan nytta alls, bara for att ha en regel. Och sant ar alltid storande men dom ar auktoritet, och vi ar har for att lara oss att inte vara rebelliska utan palitliga och lydiga. All auktoritet ar dessutom tillordnad av Gud, nar man vet det har man lite mer overseende och forstaelse. Nu har vi lart oss dramat, jag ar "material girl", skulle egentligen vara seeker men far se hur det blir med det. Forsta uppvisningen pa sondag. Avfard imorgon bitti, North Carolina(min fortsa sydstat)minst 8 timmar bilfard men det ska bli spannande. Men trots att vi aker bort har vi anda laxor och andra uppgifter som maste utforas. Japp, detta med att lara sig fokusera och prioritera masten over nojen.
Och jag kopte Hello Hurricane i tisdags. Det var spannande men inte lika spannande som ett liv fyllt med Jesus. Kan nog saga att den var over forvantan fantastisk. Annorlunda men igenkannligt. Maste ta tid att lyssna mera.
lite
Detta ar sista "normala" veckan av lecture delen. Nasta vecka ar vi pa DTS-konferens i North Carolina med alla dtsare fran ostkusten, sen thanksgiving break i Virginia och DC. Det ser jag fram emot, eftersom New York blev en flopp. Denna vecka har vi om apologetik. Idag pa lektionen var jag helt tyst och Doug fragade en massa fragor. Ovanligt att jag verkligen inte kom pa nagot att saga, det var liksom inte svara fragor. Har ar det annu varmt, indian summer kallas det tydligen nar det blir varmt efter att ha vari kallt. Phish food var battre glass an vad jag mindes, Evelina Knipstrom. Jag maste nog dra ner pa detta socker. Amerika ar sockrigt.
Oh how he loves us..
Tiden bara gar, men jag trivs.
Hej hej. Idag fyller jag 19 ar. Jag kanner mig glad trots att anda snon jag fick var morgonfrost. Nu ar det solsken och vackert och behagligt. Allas gratulationer pa facebook och andra former far mig att tanka pa hur mycket ni alla dar hemma betyder i mitt liv och hur mycket jag uppskattar och saknar er. Eftersom vi ha alla fyllt i en birthday survey, blev jag overraskad vid lunch med grona ballonger, fina dekorationer i gront och superkladdig mumsmumsig over min perfektionist forvantan god kladdkaka med kinuskisas och valnotter ovanpa. Nagot som inte var planerat enligt min fodelsedag men jag tog det som det anda, var att vi fick fisk for forsta gangen, tva olika sorter till och med. Ena va valig stekt, andra sorten var ceviche, peruansk matratt: ra fisk i en habanero-lime-rodlok-ingefara lag. Verkligen intressant smakblandning, helt gott, men jag hatar konsistensen av ra fisk. Men jag at anda, for att ta vara pa chansen till omega 3. Ikvall ska vi flickor ut till stadin pa dessert till en restaurang dar man maste vara uppkladd for att slippa in. Var inplanerat pa forhand, men ja e glad att de blev pa min fodelsedag sa man far fira lite. Lanar en klanning av Jocelyn, hitta ingen nanstans.
Dessa senaste tre dagar har vi haft undervisning om gudsfruktan och arma dagar vad jag blev convicted och fascinerad. Lard mig sa myki nytt. Mast skriv ett helt eget inlagg om allting.
2 manader
Tack vare staffens retreat fick vi ledig helg. Jag for med Celeste till hennes familj som bor pa en bondgard i Lancaster, Amishland. Forsta kvallen hade hennes systrar ordant ett barn party, fest i en lada med bondiga, roliga lekar. Nasta morgon for vi in till Lancaster city till saluhallen, massa sma cafeer, gronsaksstand, kott och ost. Sen hittade vi ett gratis museum om Pennsylvania och Amish och boktryckarkonst historia. Tro det eller ej var det intressant. Eftersom jag inte pa rikitigt hade sett amish-manniskor bestamde vi oss for att fara och kopa whoopie pies, typ stora mjuka domino kex, till en familj som har ett forsaljningsstand. Vad som forvanade mig var att garden knappt skiljde sig fran vanliga bondgardar i narheten. En inttressant och trevlig helg var det, vill nog fara och halsa pa igen.
Saker som snurrar i mitt huvud ar prioriteringar i livet, konflikter i relationer, och att vara radikal och brinnande. Om nagon har nagra dylika funderingar och tankar far man jattegarna dela med sig. Kanner nog att den lattaste tiden har borjar vara over, verkliga karaktarer borjar komma fram och man borjar slappa till.
"What is the world you want? You choose it with every breath. "
De senaste aren i mitt liv har jag alskat att dromma mig vidare i livet, hela tiden tanka pa vad som kommer sen, inte helt nojd med situationen jag varit i. Det har tagit en tid att inse men jag har markt att jag inte alls oroar mig over vad som hander efter detta. Jag ar nojd med var jag ar och trivs ypperligt med livet har. En san skon kansla, att inte behova oroa sig over livet och framtiden, bara njuta och forsoka ta var pa dagen. Men dagarna bara rusar ivag, latt att komma in i en slags rutin och ta varandra for givet trots att vi bara just har borjat lara kanna varandra.
Vi har bytt work duties, fran och med nu har jag dinner preparation i en manad framover med Jocelyn, den enklaste, sloaste och basta man kan ha. Har saknat livet i koket, mina hander far abstinens. Vi foljer ett schema men vi kan anda bestamma lite fritt.
Outreachlanderna ar antligen bestamda och det blev Argentina, Brasilien och Colombia. Overvaldigande med tre men ack sa spannande det ska bli! Jag ser fram emot det, men vill anda inte att lecture phase ska ta slut sa snabbt som den gor. Spiritual warfare har varit veckans tema.
Manniskor i USA anvander inte "mm" (eller "nn") som ett svar istallet for ett jakande ord. Det later nastan for otroligt for att vara sant men vissa har inte fattat vad jag menat nar jag svarat pa ett dylikt satt. Intressant.
En utdrag fran en kolumn Jon foreman skrivit:
"In our current climate of fear and debt I am reminded of what I hold most valuable in this life: the human souls closest to me. We need each other. Human beings will always be the most valuable natural resource on the planet. The human story is still unfolding. We are telling it as we speak. The human song is still weaving its way towards a chorus, through the suffering, through the fear. We need each other. We need heroes. Let your life be a beautiful song. We need hope. Tell a good story with the way you live. What is the world you want?"
(http://www.huffingtonpost.com/jon-foreman/goodness-precedes-greatne_b_322551.html)
Tack mommo massor for paketet! Radikalt med hela tre chokladplattor men jag tog gladjande emot det!
finska folket
Idag vantade jag mig med sakerhet paket. Efter att mamma klackt att hon skickat ett i forra veckan har varje dag varit en pina med tanke pa chokladen. Idag mitt i diskandet av skalar med tortillasoppsrester haxade jag upp mig och gick och kollade i mitt postfack. Sannolikheten var omojlig men det var tydligen nagot som anda inte stamde, jag hade fatt tva paket!!!! Mitt hjarta bultade och jag kande gladjen sprida sig i hela kroppen. Detta gjorde min dag. Tack mamma for den bla, blabarspajen och hallonmoussen. Over the top men ack ack sa mums. Tack Andrea for din kreativitet, jag kan inte fatta din gava, men den gor sig bra i det du gor. Tack for den paborjade chokladen, jag forstar hur svart det ar att lata bli. Tack Sandra for din lapp. Vi har samma talang. Men det gar att andra. Nu har ocksa bilder att lagga upp pa vaggen. Ni kanner mig sa val.

Idag larde jag mig nagot intressant. Forr i tiden, larde dom unga pojkarna sig Toran utantill. Dom som var extremt duktiga kunde sedan studera vidare och lara sig Talmud. De fragade en rabbin om de fick vara larling hos honom. For att de skulle fa vara larlingar maste de fa hans godkannande, rabbinen maste se ett potential i pojken. Att pojken kan bli precis som rabbinen sjalv. Om de inte blev godkanda blev de larlingar hos sin pappa, larde sig hans yrke. Pointen med detta ar att Jesus ser detta potential i alla manniskor, att bli som honom. Darfor gor han inte skillnad pa manniskor. Hans forsta larjungar var inga hojdare, utbildade manniskor. De var fiskare, alltsa var de inte tillrackligt duktiga for att bli rabbiner. Men Jesus sa anda at dom, "folj mig!".
En manad borta
Igar hade vi var forsta danslektion. Langesen jag dansade pa det viset. Gick inte sa bra. Skulle behova en spegel for att se hur jag ser ut, har ju ingen aning. Kan ju se ut hursomhelst medan jag kanner mig varldsbast. Efterat gick jag nolan dieo celeste och heidi till GetGo for att kopa slushies. I morkret pa vagen dit steg jag pa nagot stort och slemmigt. Nar vi kom tillbaka lyste vi med en ficklampa och sag att det var en dod sot liten jordekorre. Min sko hade krossat dess huvud och ackliga saker stack ut. Samma dag som jag sag min forsta levande. Sa sota! Piff och puff.
Kanner mig lite apatisk. Som konstigt, inte som hela tiden utan i vissa situationer. Jesus kanns langt borta men kanske det ar jag? Oberoende var man an ar, ar det alltid upp till en sjalv att komma narmare Jesus. Ingen annan kan gora det at en. Ett aktivt beslut. Blev pamind om det pa nytt idag.
Denna vecka har varit en vecka av uppenbarelser pa lektionerna. En massa bra och nytt. Inte som forra veckan. Hade undervisning om forhallanden idag och trodd det halvt var omojligt men massa nytt och tankevackande.
Denna vecka har vi fatt i uppgift att valsigna en staff och en student pa nagot satt. Har fortfarande student kvar. Any ideas? Hjalpte Brittany att gora frukost igar, amerikanska pannkakor med chocolate chips och blabar. Holl pa att fa panik nar jag bara skjot upp.
Man hanger ganska ofta i luften angande program, helgaktiviteter och outreach har. Inget berattas fore sisa mojliga stund, forandringar sker hela tiden. Vanj dig, sager dom. But I don't mind. Sadant ar YWAM.
Tacksam att jag inte ar en forfoljd kristen som manniskor ar i Sudan, Indonesien och andra stallen. Manniskor far verkligen halla fast vid Jesu loften pa riktigt med vad dom far sta ut med. Man i Sudan torteras for att de skall omvanda sig till islam, laggs pa brinnande kol, men vagrar. Later omojligt men i svagheten ar Guds kraft storst. Vi med vara petitesser, men det finns nog ocksa svara saker har. Odmjukhet ar viktigt. Jag hoppas jag ocksa kommer kunna vara tacksam for lidanden, som Paulus.