Ännu ett sätt att ta vara på naturens erbjudanden. Det låter kanske inte så gott, men jag tänkte att det var värt ett försök! Får se hur det börjar smaka om några dagar, om det är något att ha. Jag föreställer mig att det är som ett tillbehör till maten, ungefär som saltgurkor. Jag förvällde ungefär en liter maskrosknoppar i saltat vatten och satte dem i en glasburk, kokade upp en ättikslag med salt och socker och hällde i burken, och i med några vitlöksklyftor. Jag väntar med spänning!

 

 Nu är det nässeltider! I förrgår for jag iväg och plockade så mycket jag orkade och mina händer stod ut med av denna superfood, som innehåller 4 gånger så mycket kalcium som mjölk, och 5 gånger så mycket järn som spenat. Dessutom innehåller den mängder av andra saker som C-vitamin, betakaroten och magnesium. Naturens egen multivitamin. Tänk det, och så växer det helt gratis som ogräs på alla tänkbara ställen. Tidigare då jag har plockat har jag alltid förvällt det och fryst in, men det har velat lämna oanvänt i frysen ganska länge. Därför tänkte jag att jag i år skall försöka mig på att torka det och mala det till pulver, för att det skall bli lite mera användarvänligt. Jag föreställer mig att jag då kan strö det över lite vad som helst, gröten, jogurten, blanda ut i vatten till en nässelshot och liknande. Jag passade också på att plocka kirskål, ett annat bedrövligt ogräs. Det var min mamma som tipsade om det, så jag blev tvungen att prova. Dumt att gå miste om det när det växer gratis i mängd och massor. Kirskålen har jag ätit rå i sallad, men den går att använda precis som spenat. Jag skall ta och förvälla och frysa in resten av det jag plockade. På finska finns det ett namn på detta att plocka ätliga växter, "hortoilu". På hortoilu.fi finns det mera tips om olika växter som är ätliga, bland annat maskros tycks vara populärt. Men den smaken är lite väl kraftig för mig för att jag skall vara intresserad, kirskål och nässlor smakar ju ändå bra, vilket jag tycker är en av matens viktigaste egenskaper. Så passa på nu och laga nässelsoppa och kirskålssallad så länge det finns gratis runt husknuten!

 

           

 

                                        

 

 

 

 

 

I media de senaste dagarna har det talats om fenomenet urban farming, att odla mat på alla ställen möjliga, exempelvis på balkongen, inne i en stad. Som bilden visar så är det bara ens kreativitet som kan sätta stopp för hur man kan odla. Dåligt med utrymme verkar inte vara en giltig orsak att inte odla. Jag tycker detta är en riktigt fräsch rörelse eller vad man skall kalla det. Det är bra att veta hur det fungerar att odla mat, att det inte behöver vara svårt och att det är någonting man bra kan klara av själv. Klart det är bra att det finns folk som sysslar med det professionellt, men idag är folk så oinsatta i saker som varit självklarheter tidigare, så jag tror det kan leda till många bra insikter. Man kan vara mera självständig och självförsörjande än man tror, att det inte behövs så mycket bekämpningsmedel för att få resultat. När jag tänker på att odla eget föreställer jag mig att det är väldigt givande, tillfredsställande och rofyllt på något sätt. Man kanske lär sig stressa ner. Resultatet kan inte pressas fram, det tar tid. Under tiden måste man vårda och ta hand om. Annars blir resultatet uselt. Det är lite som relationer och människor kanske. Under våren blev jag inspirerad och tänkte jag skulle prova odla tomater på vår inglasade balkong. Det måste ju i princip fungera som ett växthus tänkte jag. Så nu har jag fem tomatplantor som duktigt kämpar uppåt på blombrädan. Hoppas det ger resultat. Det kommer åtminstone helt säkert ha varit värt försöket.

 

I fredags var det linssoppans dag. Jag vet inte hur officiell dag det är egentligen, men enligt det svenska företaget Kung Markatta var det det i Sverige. Mat-tema dagar är trevliga, och linssoppa är gott, så jag tog tillfället i akt att tillreda en lite lyxigare variant. Jag måste erkänna att jag tidigare bara lagat linssoppa med asiatiska smaker som kokosmjölk och curry. Detta var en italiensk variant med örtkryddor och rotfrukter. Receptet återfinns i sin helhet här. Jag glömde bort champinjonerna, och satte till lite dragon, rödvinsvinäger och jästflingor(istället för parmesanost). Jag gjorde en rejäl sats, så det skulle räcka i några dagar och igår åt jag upp sista portionen. Soppan blev väldigt smakrik, det var en perfekt kombination av kryddor och ingredienser, speciellt palsternackan och sellerin hade hittat hem i soppan! Så om du inte brukar äta linser så mycket och är osäker på hur man skall gå tillväga, så är detta ett säkert kort! Linser är så bra mat. De går att variera i all oändlighet. De innehåller en massa olika mineraler och vitaminer. De är också fiber- och proteinrika vilket gör att man står sig länge på det. Hälsomat, men också mumsmums. Detta recept kommer inte att glömmas bort i första hand.

 

För någon helg sedan när min ena syster Sanna var på besök i trakterna så passade vi på att äta sushi under hennes lunchpaus när hon skrev högskoleprovet. Jag hade länge en hat-kärleks relation till det. Men nu så har jag nog kunnat konstatera att det är fantastiskt gott! Först tänkte jag att det inte skulle vara samma sak att äta sushi utan fisk, men jag har kunnat konstatera att själva grejjen med sushi inte ligger i om det är fisk eller ej, tack och lov! Viktigare är nog norialgerna. Magokoro är ett litet ställe med fenomenal sushi. Jag tog deras vegetariska meny och den var väl sammansatt. Maki rullarna hade allt annat än tråkig fyllning, var lite rädd att de bara skulle ha några gurkstänger i, men jag hade tur. Nöjda och glada gick vi därifrån.

 

En sak som är bra med att äta vegetariskt är att det kräver så lite tillagning, man kan ju äta det mesta rått egentligen. När jag vill kocka upp någonting snabbt lagar jag oftast en wok av något slag. Det är bara att plocka det som finns i skafferiet och blanda och steka snabbt. Idag var en dag då maten skulle vara hastigt på bordet, så det fick bli en blandning av färska champinjoner, lök, tofu, kidneybönor, fryst broccoli och brysselkål. Som krydda på det lite vitlök, jästflingor och svartpeppar. Så simpelt, så näringsrikt, så gott! 

 

Middagsdags ännu en dag, tjohoo! Jag mixade ihop frysta gröna ärter, solrosfrön, rucolasallad och olivolja. Som smaksättning hade jag vitvinsvinäger, jästflingor och salt. Jästflingorna gjorde att det smakade som att det var någon slags ost i. Det visade sig vara en lyckad kombination! Härligt fräsch och vårgrön blev den. Jag åt peston med mina favoritbiffar, och nu är jag proppmätt och nöjd. Jag skall testa att lägga resten av röran på en smörgås, kan kanske funka som variation för mitt sedvanliga jordnötssmör.

Idag har varit en sån extra skön dag. Igår kväll gick jag och lade mig med ett leende på läpparna, för jag visste jag skulle få vakna upp till en extra trevlig dag. Dagen började med väckning halv sju och 3 timmar praktik. Sedan fick jag inviga mina nya, väldigt efterlängtade löpskor genom att istället för att ta bussen, jogga en timme från praktiken till min mammas jobb för att hämta hennes bil. Jag for till mina föräldrar och duschade, lunchade, gick ut en sväng med hundarna, tog en to-go kaffe och började köra norrut med bra musik i högtalarna. Det var destination Kokkola som gällde där jag skulle träffa den fantastiska, legendariska K, som var hemma på snabbvisit från en kontinent långt, långt bort. Så skönt att bara få prata och "catcha" upp efter en lång tid. Sedan fick jag köra igen med bra musik på. Helt enkelt en sådan där dag, som är fylld med en massa små trevliga saker genom hela dagen, som gör den så njutningsfull. Frisk luft, motion, fågelkvitter, kaffe, choko, bra musik, träff med fin vän - vad mer kan man önska av en vanlig onsdag!

En sak som jag tycker är utmanande är att få till riktigt bra bönbiffar. Konsistensen blir oftast alldeles för mosig och resultatet blir sällan någonting man kan kalla en biff. Men idag måste jag erkänna att jag tycker att jag lyckades helt okej. Jag gjorde biffar på kikärter och sötpotatis. Jag fick till en riktigt krispig stekyta, något som jag haft svårt med tidigare. I biffarna hade jag också chiafrön, solrosfrön, havregryn och vitlök. Till det åt jag en sallad på avokado, tomater och vitkål och en chipotlekryddad dippsås som nästan gjorde hela rätten, som det ofta är med bra såser. För tillfället har jag hakat upp mig lite på chipotle, så bra krydda! Det är alltså rökt jalapeño det handlar om. Sojajogurt fungerar faktiskt bra att använda istället för exempelvis vanlig gräddfil. Konsistensen blir lite rinnigare, men smaken är det inget fel på.  En perfekt middag, kvinnodagen och fredagkvällen till ära.