Sa nu ar DTS over, fullstandigt. Sagt hejda for vete hur lange at de flesta. Tim, Diego och Steve kommer vi att traffa i Orlando annu i nagra dagar. Och sen blir det hejda at Jocelyn ocksa.

Har annu ingen aning om vad som kommer nast, troligtvis som staff till en missionsresa till Island i sommar i alla fall. Har inte riktigt tid att borja tanka annu, och jag ger mig inte riktigt tid heller. Vill bara skjuta upp beslutet. Men skall nog soka in till skolor for sakerhets skull. Imorgon bar det ivag. Blir en volvo istallet for en ford. Vi kommer att stanna i Charleston och Savannah pa vagen till Orlando. Har gjort en lista pa grejjer vi maste gora forran jag stiger pa taget till Newark i DC.

Oj oj. En san kansla man kan ha. Hela forra veckan hade vi mycket undervisning om hur det kan vara att processa allt efter DTS, och individuella moten med basdirektoen och ledarna. Int vet ja nu hu man ska kann och tank annu? I fem manader har man bott och levt med 10 andra personer plus ledare, varit med dom dag och natt och bara fokuserat pa Gud typ, knappt nagaon kontakt med omvarlden. Sen hupsista keikkaa sa e man inte mera med dom, och sa kommer man in i varlden. Jag kan fatta egna beslut, inga specifika laggdagstider, maltidstider som maste tas i beaktande. Men inte kommer det att vara sa svart att vanja sig pa nytt, tror jag ar en person som kan vanja mig snabbt om jag vill.

Mitt mote med basdirektoren och ledarna var en halvflopp. Dom vill ha reda pa vad man har planerat gora sen. Jag var ytterst vag och sade att jag inte har nagon aning, namnde inte ens alternativ, sa de fragade inget ytterligare. De tog for givet att jag inte alls hade i tankarna att stanna som staff sa de tog inte ens upp det. Men sista dagen kom Mark och sa att han ville ha ett mote med mig. Han sa att det hade blivit ett missforstand och han forklarade hur de uppfattat mig, men att de sa att de hemskt garna vill ha mig tillbaka, och vi diskuterade alla mojligheter som det finns dar. Praktiskt taget vad som helst man vill starta finns det mojlighet for. Vilket ar valdigt bra. Fick mig att kanna mig mycket battre, kandes konstigt nar de inte alls tidigare fragat. Men mitt beslut far inte vara baserat pa smicker och kanslor, vilket alltid ar svart men det skall nog ga.

Najaa, nog skall det bli roligt att aka ivag imorgon i alla fall. Syns nasta vecka! Hemma pa fredag kl 17.