ja saknar inspiration. genast ja tänker att nu ska ja skriv nånting låser sig mina händer och min hjärna å ja får int fram nånting vettit. men nu. nu kanske de går.
vilken salig daa. en såndär efter-konferens-känsla som man vill att ska vara för evigt. åså tänker man att he e no omöjlit att slut va salig. men sen så dras man sakta tibaks ti nånting myki tråkigare.
ec var helt underbart. bästa konferensen ja nånsin ha vari på. många fina minnen har man. människor. under-trappan-ställen. närmaste tiden kommer man int att kon tänk på annat . jesus va no där. jättemyki. fast ja int va så mötesaktiv va alla 3 hela möten ja va på så givande. fick saker uppenbarade men som ja typ glömt nu. jess.
kom en plötslig skur. ingen snö kvar. ingen snö hadd komi där hem fast he kom såde myki i stan. om snön e bort kan e väl åtminstone va lite solit å fint vårväder.
jesus. he finns no inget bättre än han. psykologiprove gick jättedålit. men sånt e förgänglit. he skrev ja åt henne också. hon e ju kristen, hon förstår säkert. så kanske man kan hoppas på nånting bra i alla fall?
klockan e myki. glömd min klocka idaa. väldit ovanlit. he e ju en automatisk rutin ti sätt den på armen. men nähhä. hadd väl fö många andra tankar eller nåt. mat