Var jag är har ingenting med saken att göra. Som klimat, stadsstorlek, om matbutiken har ett urval på 10 olika sorters frukostflingor eller ej, hur häftigt jag föreställer mig stället vara, om det finns en skejtramp eller en sportplan i närheten, om insekterna är lika stora som bananerna eller dylika saker. Försöker jag intala mig själv i alla fall. För sen i slutändan, för att konstatera det för mig själv främst och för dig som läser för tusende gången, det handlar inte om var man är och vad man gör specifikt, bara man har ett hjärta som är öppet och söker och längtar efter Gud. För den som älskar Gud samverkar allt till det bästa, som det står i Romarbrevet 8:28.

Med andra ord är jag ytterst förvirrad. Jag irrar omkring i vad jag tycker är väldigt komplicerat fastän Gud har sagt det på ett så enkelt sätt att det inte går att misstolka. Det är just det, alltid tror jag det finns en hake, ingenting är lättlöst. Ofta tror jag mig veta lösningen, men ändå söker jag alternativ för att problematisera ytterligare.