Nåväl, jag må vara lite trög med att berätta hur mitt liv framflyter. För att vara helt ärlig, så kan jag säga att jag är på säsong 3 i The vampire Diaries, som är den bästa serien jag har sett på länge. Jag trodde aldrig att jag skulle fastna för något sådant, men tydligen så gick det. Jag har ju i alla fall tid här.

På boendet så ser tillvaron ungefär likadan ut. Några små framsteg har skett, jag har varit med en klient till butiken och lite andra aktiviteter(utspritt på en veckas tid, dock), och imorgon skall jag gå med en annan klient upp till den andra avdelningen för att pyssla, där ordnas en aktivitet varje dag för klinterna som våra klineter också får delta i, vilket de sällan har lust för. Där är dom lite galnare och har inte samma sjukdomsinsikt som på min avdelning.

Jag har också fixat så att jag får fara på ett studiebesök till Familjehuset, min drömpraktikplats som jag hade hoppats på, men inte fick, eftersom det samtidigt är 50 socionomstuderande, varav en placerad där, från LNU på praktik runt omkring här.

I söndags var jag på min andra gudstjänst till Ulriksbergskyrkan. De har ett lite annat stuk där. Jag hann bli lite fundersam om de inte skulle ha någon lovsång, men det hade de först efter predikan. Som sagt. Folk är nog väldigt trevliga och välkomnande, samtidigt som jag nog upplever att det är svårt att ta sig in i ett sammanhang däe folk redan känner varandra väldigt bra. Men det är väl bara en bra erfarenhet att få uppleva det. Lite ombytta roller.

Det har faktiskt blivit lite kallare här, så nu har vi relativt mycket snö och minusgrader. Men det slog mig att det verkligen är tråkigt att vara i en stad på vintern, utan skidor, skrinnskor, öppna fält, och Mamma och Frida som sällskap mitt i allt det. Då är vintern nästan bara störande, för då kan den inte upplevas så som den ska.