I media de senaste dagarna har det talats om fenomenet urban farming, att odla mat på alla ställen möjliga, exempelvis på balkongen, inne i en stad. Som bilden visar så är det bara ens kreativitet som kan sätta stopp för hur man kan odla. Dåligt med utrymme verkar inte vara en giltig orsak att inte odla. Jag tycker detta är en riktigt fräsch rörelse eller vad man skall kalla det. Det är bra att veta hur det fungerar att odla mat, att det inte behöver vara svårt och att det är någonting man bra kan klara av själv. Klart det är bra att det finns folk som sysslar med det professionellt, men idag är folk så oinsatta i saker som varit självklarheter tidigare, så jag tror det kan leda till många bra insikter. Man kan vara mera självständig och självförsörjande än man tror, att det inte behövs så mycket bekämpningsmedel för att få resultat. När jag tänker på att odla eget föreställer jag mig att det är väldigt givande, tillfredsställande och rofyllt på något sätt. Man kanske lär sig stressa ner. Resultatet kan inte pressas fram, det tar tid. Under tiden måste man vårda och ta hand om. Annars blir resultatet uselt. Det är lite som relationer och människor kanske. Under våren blev jag inspirerad och tänkte jag skulle prova odla tomater på vår inglasade balkong. Det måste ju i princip fungera som ett växthus tänkte jag. Så nu har jag fem tomatplantor som duktigt kämpar uppåt på blombrädan. Hoppas det ger resultat. Det kommer åtminstone helt säkert ha varit värt försöket.