För en evig sötsaks älskare som jag är jultiden väldigt utmanande. Det är mörkt ute, alla deadlines hopar på sig och man vill inget hellre än att sitta inne och mysa i soffan med en film och något gott att äta. Dessutom så älskar jag ju att baka och greja, och när det närmar sig jul finns det en ganska bra ursäkt att syssla med sånt. Så just nu är min sockerstrejk lite på paus. När jag väl har kompromissat lite med strejken, så har det bara blivit lättare att fuska lite mera. För mig är det lättare att vara helt konsekvent än att satsa på måttlighet. Min sockerstrejk har varat i nästan 4 månader, och jag tycker själv att jag har klarat av att hålla mig till det ganska bra. Så nu här under julen tänker jag inte vara så noga. Men efter det är det stopp igen. Det finns alltid en orsak att fira och äta sött, men det är verkligen inte en hållbar livsstil enligt mig.

Vissa dagar händer saker som man inte räknat med, och då måste man bara ändra på sina planer och ta itu med det andra. Idag blev en sådan dag. En ytterst praktisk, fixar dag. Min extra frysbox, som jag fått helt gratis av min moffa, gav upp. Igår sent på kvällen tänkte jag det skulle sitta bra med lite äppelmos på gröten på morgonen så jag gick för att ta upp en påse. Jag grävde en stund (den är så att säga, välfylld), och reagerade på att mina händer borde kännas kallare efter en så lång stund i frysen. Frysen har några år på nacken, och har naturligtvis ingen display där temperaturen står, så jag hämtade min kökstermometer. Temperaturen stannade först på ynka -10, men sjönk senare två steg till. På tok för varmt alltså! Jag fick halvt panik över vad jag skulle göra. I sommar har jag plockat dryga 20 liter blåbär, 8 liter hallon, köpt 5 kg jordgubbar och plockat diverse litrar trädgårdsbär. Av detta har jag nog inte ens använt hälften. Jag såg framför mig hur allt bara skulle smälta bort och att jag skulle bli tvungen att sylta alltihop. Hemska tanke! Jag skrev en efterlysning på facebook efter en ny frys, och sov en orolig natt. På morgonen fick jag mess av en släkting som hade en släkting som hade en extra frys som hon kunde ge bort. Jaa! tänkte jag, då är det ju bara att hämta den. Men ja, det är ju inte alltid så ensidigt enkelt att greja med såna här angelägenheter. Först måste vi fixa en släpkärra, hämta släpkärran, hämta frysen, tömma gamla frysen och lägga allt provisoriskt på balkongen, fundera ut vad man gör med en gammal frys, föra bort gamla frysen, köra hem, fylla nya frysen med grejerna. Pusta ut. Jag som hade tänkt hinna läsa på tent, göra annat skolarbete, gymma och sånt fick helt dissa de planerna. Förutom tentläsningen, som jag måste börja med nu, tio före elva. Fast ja just ja, syrran kommer ju hem från USA om en halvtimme, jag måste ju med och hämta henne från flygfältet. Tur att det bara är engelska tent. Och tack och lov, att jag faktiskt har en ny frys. Hoppas den håller tills mina bär är uppätna!

 

Bästa julsångsrösten till bästa julsången. Detta får jag julkänsla av till tusen.

Okej, jag är tydligen nog inte så bra på det här med att skriva - trots att jag egentligen är väldigt inspirerad. Jag är inspirerad och fascinerad över det klassiska talesättet "du är vad du äter". Jag har blivit så fascinerad över att det jag äter faktiskt påverkar mig, min kropp, mitt välmående. Det är ju genom maten man får i sig alla kroppens byggstenar och näringsämnen. Det man äter kan göra en sjuk, det pratas det ganska ofta om i media. Men det är sällan det görs någon grej av det motsatta. Det känns om att man inte helt tar detta faktum seriöst, att man förringar kosten och söker andra lösningar om man t.ex. har hälsoproblem av olika slag."Let food be thy medicine, and thy medicine thy food." Än en gång citerar jag Hippokrates, men det passade så bra in. Så som sagt är jag lite fascinerad över att varje gång jag äter gör jag ett val som påverkar mig långt mycket mera än att jag blir mätt och belåten för stunden. Hälsosamt och supergott existerar faktiskt, det är dessutom dubbelt tillfredsställande.