Äntligen blev det av, att utmana mig själv till att springa ett riktigt långpass. Jag har funderat på det länge, men har varit lite för feg samtidigt som det krävs lite timing. Jag har dessutom blivit så van att hålla en för mig lite högre hastighet när jag blivit så van vid att springa vissa distanser. Långpass skall gå ganska makligt, så jag har tänkt att jag inte riktigt har tålamod till att hålla takten ganska lugn. Men det gick bra, lyckades hålla relativt jämn fart och puls. Jag hade på förhand bestämt rutten. Jag hade aldrig sprungit längs Öjen tidigare, men det var en bra rutt för att springa lite längre, längs en lugn grusväg i skogen. Jag hade inget vatten med mig, men jag tänkte att jag nog klarar mig då temperaturen bara var ungefär 10 grader, och det funkade nog utan. Så nu är jag nöjd, minst sagt. För ett år sedan när jag orkade springa max 30 minuter skulle jag för allt i världen aldrig ha trott att denna dag skulle komma. Det känns mer än bra. Man kan faktiskt ändra sin situation och bli bättre på saker om man vill det. Det går ganska sakta framåt, till en början åtminstone, men plötsligt så har man klarat av någonting man aldrig trodde man kunde klara av. Det ger blodad tand kan jag bara konstatera.

 

Idag blev dagen då jag äntligen uppgraderade min säng. Och jag kan inte med ord beskriva hur skönt det är att gå från 80 cm bred säng med 90 cm bred skumgummimadrass till 120 cm bred resårsäng. Helt underbart, en sån frihet att ha rum att breda ut sig helt fullständigt. Aah, jag tror jag kommer att helt bosätta mig där i fortsättning. Jag tror i alla fall att jag kommer att bli bättre på att dra mig på morgonen, jag brukar sällan ligga länge kvar i sängen efter att jag vaknat. Men nu kanske jag har orsak att dra ut på uppstigningen. Om man nu ens kan se det som en positiv sak, heh.

 

Som växtätare är det ofta människor som bekymrat undrar om jag får i mig tillräckligt med proteiner. Folk kan också halvt uppmana mig att äta ordentligt så jag får i mig proteiner. Jag skall försöka att inte bli så långrandig, men några tankar vill jag dela med mig. Jag upplever att protein ganska överbetonat överallt just nu, att äta mycket protein verkar vara en ny slags diet; genom att äta mycket protein går man ner i vikt och hålls hälsosam. Proteinpulver, -drycker, -jogurtar, -stänger och allt vad det finns säljer helt säkert som aldrig förr. Hur hälsosamma är dessa egentligen om man läser innehållsförteckningen? Tidigare var det främst personer som styrketränar mycket som upplevde sig ha behov av dessa tillskott, men nuförtiden tycks var och varannan normalt aktiv människa äta gröt med proteinpulver till frukost, proteinstång till mellanmål och kvarg till kvällsmål. Till vilken nytta? Det känns lite överdrivet. Jag tror att de flesta egentligen inte är så intresserade och insatta i vilket närings-, och proteinbehov deras kroppar egentligen har, utan man dras med i det som är trendigt för tillfället, inget fel med det i sig.

 

Självklart anser jag att protein är bra, kroppen behöver ju protein för att bygga och reparera muskler i kroppen dagligen. Protein är väldigt mättande på få kalorier, jämförelsevis med kolhydrater och fett. 1 gram protein och 1 gram kolhydrater innehåller 4 kalorier, medan 1 gram fett innehåller 9 kalorier. Därför är proteinrik mat på ett sätt dietmat, eftersom man hålls mätt längre. Men den trend som pågår just nu är enligt mig missvisande, att äta så mycket protein man bara orkar och kan i olika konstgjorda former är väldigt onödigt. En normalt aktiv människa som äter regelbundet och varierat får med all säkerhet i sig det protein hon behöver från sin kost utan tillskott, och oftast mer därtill. Det är i alla fall min uppfattning.

 

Alla kanske inte är så medvetna om att i princip all mat innehåller protein, det är inte bara genom kött, ägg, bönor och mjölkprodukter man kan få i sig det. Spannmålsprodukter, nötter och frön har höga proteininnehåll, 10 gram per 100 gram eller mera. Men också frukt och grönsaker innehåller lite protein. Till exempel innehåller 100 gram broccoli 3,5 gram protein. Då finns det också en diskussion om att vegetabiliska produkter inte innehåller fullvärdigt protein, nämligen alla de aminosyror som kroppen inte själv kan tillverka, vilket animaliska produkter ofta har. Men faktum är att kroppen är så fantastisk att den inte behöver få i sig alla dessa aminosyror vid en och samma måltid, utan en måltid kan komplettera en annan genom att man äter varierat. Som vegetarian försöker jag nog tänka på att äta vissa livsmedel för att få i mig protein, men att jag skulle få i mig för lite är inte något jag oroar mig för.

 

 

 

 

Efter att ha surfat en hel massa på receptbloggar kände jag inte för att äta vanlig middag, typ en grönsakswok hade jag tänkt innan. Jag hade sett olika sorters frukostrecept och var mer sugen på något fruktigt, halvsött och krämigt. Jag improviserade ihop en röra i mikron på pumpapuree, chiafrön, kardemumma, kanel, ingefära och lite rissirap. Sedan rörde jag i lite kokt quinoa och äppelbitar. Jag råkade överdosera ingefäran så det blev lite starkt, och jag trodde det skulle bli en totalflopp, men jag åt det med lite mandelmjölk så det blev nog bra till sist. Det motsvarade nästan det som jag först visualiserade mig. Jag kände sen i alla fall behov av något saltigt, så det blev några surskorpor med saltgurka och paprika som komplettering.

1,5 dl havremjöl. 1,5 dl bovetemjöl. 1 dl havregryn. 1 msk agavesirap. 0,75 dl valfri matolja. 2-3 msk vatten.

Blanda ihop, tryck ut i en pajform. Förgrädda i 175 graders ugn medan fyllningen förbereds.

4 dl pumpapuree. 300 g silken tofu. 1 dl sojajogurt. 1,5 dl kokossocker. 2 msk mörk sirap. 1 msk vaniljsocker. 2-3 msk potatismjöl. 1 msk kanel. 2 tsk kardemumma. 1 tsk ingefära.

Rör ihop allt till en så slät smet som möjligt. Häll smeten i pajskalet. Toppa med äppelklyftor. Grädda i mitten av ugnen i ca 30 minuter i 175 grader. Perfekt efterrätt på en soppdag, men kan även ätas till frukost(som vissa gjorde idag).

Igår besökte jag Älvtorget, en liten marknad vid Kyro älv där folk från byarna längs älven hade möjlighet att sälja det de själva odlat och tillverkat. Jag fick med mig hem en pumpa, honung, jordärtskockor och gröna bönor. Jag bestämde mig för att bjuda en vän på en riktig skördemåltid. Jag lagade en paj av grönsakerna jag köpt, plus lite hemmaodlade körsbärstomater och köpt purjolök. Pajskalet gjorde jag glutenfri av havre- och bovetemjöl, cirka 2 dl av båda, 1 dl olja, några matskedar vatten och en nypa salt. Den blev inte bara hälsosam, den fick också mera karaktär i smaken, vilket jag gillar starkt. Vetemjöl är ganska intetsägande i smaken. Sedan hällde jag på en blandning av havregrädde, vatten och lite potatismjöl för att få pajen lite matigare. Till det blev det en sallad av mangold, gurka, sockerärter, körsbärstomater och persilja - från föräldrarnas eller grannens trädgård. Det blev en riktigt trevlig kväll kring matbordet.

Idag då jag kom hem ville jag ha mat snabbt som attan. Jag hade i förväg funderat ut att jag skulle laga samma mat som jag gjorde igår, nämligen ugnsrostad batat med lite andra saker. Väldigt gott, men det kändes inte helt rätt, jag var sugen på något mera fredagkvällsaktigt. Jag kände plötsligt ett ingrediensihopparningsflow (ursäkta mina val av icke-existerande ord) och svängde ihop en lös pizzabotten på havrekli, boveteflingor, grahamsmjöl, salt, vatten, olja och bakpulver. Jag bredde ut den onödigt hälsosamma sörjan på en plåt och förgräddade den i fem minuter i ugnen. Under tiden blandade jag ihop en röra på mandelmjöl, torkad basilika, vitlök, jästflingor och vatten som fick ställföreträda tomatsås och skinka. Som toppings lade jag ett färskt fikon, päronskivor, körsbärstomater, kalamataoliver och som final touch lite olivolja, balsamico och flingsalt. Ingen kamera ännu, så ingen bild. Men jag kan informera er om att jag halvt dog medan jag förtärde pizzan.