En sak som jag tycker är utmanande är att få till riktigt bra bönbiffar. Konsistensen blir oftast alldeles för mosig och resultatet blir sällan någonting man kan kalla en biff. Men idag måste jag erkänna att jag tycker att jag lyckades helt okej. Jag gjorde biffar på kikärter och sötpotatis. Jag fick till en riktigt krispig stekyta, något som jag haft svårt med tidigare. I biffarna hade jag också chiafrön, solrosfrön, havregryn och vitlök. Till det åt jag en sallad på avokado, tomater och vitkål och en chipotlekryddad dippsås som nästan gjorde hela rätten, som det ofta är med bra såser. För tillfället har jag hakat upp mig lite på chipotle, så bra krydda! Det är alltså rökt jalapeño det handlar om. Sojajogurt fungerar faktiskt bra att använda istället för exempelvis vanlig gräddfil. Konsistensen blir lite rinnigare, men smaken är det inget fel på.  En perfekt middag, kvinnodagen och fredagkvällen till ära. 

 

Igår hade jag min mellan storasyster/pseudotvilling på mellanlandnings övernattning hä, innan hon skulle åka vidare hem till mina föräldrar. Efter en massa snack så bestämde vi oss för att se på film, och till det behövde vi förstås något att mumsa på. Då kom jag att tänka på ett recept som jag en stund velat testa, nämligen att laga en "mug brownie". Man blandar ihop en smet i en mugg och mikrar den som hastigast och sen så är den färdig. Receptet är supersimpelt; 

 

Vi använde fullkornsmjöl, agavesirap och kokosolja. Det märktes att mjölet var grovt, men "brownien" blev ändå väldigt smarrig! Som topping hade vi också lite chokladpudding, men det skulle nog också vara värt att prova med lite vaniljsås eller glass på, beroende på vad man är på för humör. Receptet är farligt enkelt och resultatet alltför gott, jag kommer säkert att bli helt beroende. Självdisciplin krävs!

En känsla jag inte känt på många, många år drabbade mig igår kväll. Du vet den där känslan när mamma har sagt att man måste städa sitt rum innan man får göra det och det. Det var när min kämppis nämnde något om att hennes mamma sagt åt hennes syskon att på fredag är det städdag, och hennes bror hade sagt att det nog kommer att vara ett heldagsprojekt med tanke på hans eget rum. Då kände jag så igen mig, jag kunde så erinra mig hur det var när jag var liten och var ett totalt råddmonster. Känslan av att stå vid foten av ett nästintill obestigbart berg och veta att man måste klättra upp trots att det nästan kommer att kosta en livet, för att det är så utmattande. Det var så det kändes, och den känslan upplevde jag på nytt igår. Att minnas genom en känsla blir så tydligt. Jag hade helt glömt bort hur hemskt tungt och jobbigt jag tyckte det var att städa mitt rum.

 

Nu har många år gått, och att städa är en helt annan sak nuförtiden. Jag har ju mitt eget hem, så det är helt upp till mig själv hur stökigt jag väljer att ha det och när jag väljer att städa. Det är helt enkelt mitt eget ansvar. Jag har dock lärt mig ett och annat om att hålla ordning sen jag var liten, och som tur är har jag en helt annan inställning till det nuförtiden, det kan till och med vara ganska avslappnande att få städa ibland. Ganska knäppt, när blev jag plötsligt såhär vuxen?

Nersjunken i soffan efter en vecka med mycket program och jobb hela helgen. Jag har inte planerat att lämna min horisontella position under resten av kvällen. Eventuellt för att poppa popcorn, eller hämta glass. 10 things I hate about you avverkad, den filmen är bara för bra. "Don't let anyone ever make you feel like you don't deserve what you want. Go for it." Nu fortsätter slappheten, skönt!

Min fina bror bad mig baka en kaka till hans fest idag. Köpte ett paket ägg och tänkte laga vanlig kladdkaka som botten. Sen så ångrade jag mig och antog utmaningen att laga den helt vegetabilisk och förhoppningsvis god. Jag sökte efter ett bra recept på kaka, men till sist fick det bli en egen version inspirerad av flera olika. Slutresultatet blev lite för sött, men bra konsistens. Kakan toppades med "kolasås" gjord på dadlar, sedan skivad banan, vispad kokosgrädde och mörk choklad. Maffigt värre!

 

 

Fastlagstisdagdsmorgonen till ära hade jag lagat "över natten-gröt" eller vad man riktigt skall kalla det. Igår kväll blandade jag ihop 1 dl havregryn, 1 msk chiafrön och 2 dl mandelmjölk och ställde i kylen över natten. Chiafrön är ett fantastiskt litet frö, rikt på omega 3, kalcium, magnesium, fibrer, protein och en massa annat hälsosamt. Den har en egenskap att geléa till sig, ungefär som linfrön, så det blir nästan som en kräm. Denna gelé kan man till exempel använda istället för ägg i olika bakverk. Chiafrön har en neutral smak, och smakar egentligen inget alls. Jag åt gröten med blåbär och lite mera mandelmjölk. Jag tyckte att gröten blev riktigt bra, inte jätterevolutionerande på det sättet, men det är alltid kul att kunna variera sin frukost, så detta kommer jag definitivt att prova igen bara jag kommer ihåg att förbereda kvällen innan.

 

Jag älskar att det finns speciella dagar och tider under året, som man firar med att äta ett specifikt bakverk. Det hör så starkt till, ja det är nästan ett måste att äta en Runebergstårta eller en Fastlagsbulle, om inte förr, så på den specifika dagen. Det är det ultimata sättet att unna sig något gott helt skuldfritt, att göra en nationell dag av det hela. Så idag bestämde jag mig att det var dags att fira fastan lite grann tillsammans med mina föräldrar, och laga Fastlagsbullar deluxe version. Mandelmassan och  bullarna sötades med agavesirap, vilket är ett hälsosammare och neutralsmakande substitut för socker, och bullarna bakades till största delen på fullkornsvetemjöl och havregryn. Frestelsen blev för stark att tänka lite hälsosamt, men varför skulle man inte det, då smaken ändå blir den samma? Tyvärr har jag inget bildbevis på skapelsen, men jag kan avslöja att bullarna innehöll saffran, och mandelmassan fick lite extra sting av en skvätt whiskey. The perfect combo indeed! Det blev inga lussebullar till jul, och jag älskar saffran, så jag bestämde mig för att testa det nu istället. Själva grejen med dessa bullar är enligt mig mandelmassan, det är så fantastiskt gott! Men vad fyller du helst din bulle med? Sylt, vaniljkräm, nutella eller är du traditionell som jag?

Det är ett faktum att huden suger upp 60 % av det den utsätts för, såsom smink, krämer, rengöringsmedel och flamskyddspulver från textilier. Det är ju inte så att man skulle ens komma på tanken på att testa att äta dessa, eller hur? Det förstår man ju att det inte är hälsosamt. Men trots det, kommer en varierande mängd bra och dåliga ämnen in i vår kropp på grund av kroppens största organ, huden. Många av dessa ämnen behöver inte direkt påverka vår kropp desto mer, och om det finns ett skadligt ämne i en produkt finns det i lagstiftning oftast bestämt en gräns för hur mycket den får innehålla. Vad man däremot vet väldigt lite om, är en såkallad kemikaliecocktail, det vill säga när man blandar flera olika kemikalier i en produkt. Alla ämnen är inom ramen för vad som kan räknas som icke-skadligt, men hur påverkar de kroppen när de är ihopblandade? Nåväl, detta är en väldigt lång och dyster diskussion, så jag fortsätter vidare.

 

På grund av all information jag fått ta del av, har jag upplevt att jag vill försöka minimera att utsätta min kropp för kemikalier, framför allt de produkter jag använder dagligen, såsom deodorant. Jag har testat otaliga sorter aluminiumfria, kristalldeodorant och de har fungerat helt okej i några veckor, men sedan har jag blivit resistent för dem och då har jag inte kunnat fortsätta använda dem. Att sluta använda deodorant var ju inte heller något alternativ, då skulle jag måsta fly samhället. I somras fick jag höra om kokosolja som är en väldigt mångsidig olja, som man tydligen skall kunna använda som deodorant. Jag bestämde mig för att testa. Jag googlade fram ett "recept" som lät bra. Det bestod av 1 msk kokosolja, 1 msk maizena och 1 msk matsoda. Och det bästa är att det verkligen fungerade! Så nu har jag använt denna deodorant i fem månader, och är inne på min andra sats. I den minskade jag på matsodan, eftersom jag fått lite röda utslag i min ena armhåla, vilket gjorde att den inte är fullt lika effektiv, men ändå tillräckligt bra. Förmånligt, miljövänligt och oskadligt för kroppen! Jag är förbluffad att deodorantmysteriet hade en så enkel och superbra och fungerande lösning. 

 

Ack denna vintertrötthet som har drabbat mig! De senaste dagarna har jag varit totalt orkeslös och slak, noll kraft att ta itu med någonting. Just som jag har en hel hög med skolarbeten som hopat sig sen jag var sjuk hela förra veckan. Jag skyller på mörkret, det mulna vädret och kylan. Det suger ju ut all inspiration ur en. Helst av allt så skulle jag bara slänga mig på soffan och äta en massa snickers och kokosbollar och se på romantiska komedier och snyftfilmer. Den bästa kuren mot denna trötthet tycks paradoxalt nog vara att hållas igång fysiskt, det gäller bara att orka släpa sig genom slasket till gymmet. För en promenad eller joggingtur utomhus kommer nog inte på fråga. För min del är det helt okej med vinter, men det är mörkret som ställer till det. Så jag hoppas starkt på att det kommer några soliga dagar här snart. Annars så ger jag nog snart efter för soffplanen alltför helhjärtat.

För en evig sötsaks älskare som jag är jultiden väldigt utmanande. Det är mörkt ute, alla deadlines hopar på sig och man vill inget hellre än att sitta inne och mysa i soffan med en film och något gott att äta. Dessutom så älskar jag ju att baka och greja, och när det närmar sig jul finns det en ganska bra ursäkt att syssla med sånt. Så just nu är min sockerstrejk lite på paus. När jag väl har kompromissat lite med strejken, så har det bara blivit lättare att fuska lite mera. För mig är det lättare att vara helt konsekvent än att satsa på måttlighet. Min sockerstrejk har varat i nästan 4 månader, och jag tycker själv att jag har klarat av att hålla mig till det ganska bra. Så nu här under julen tänker jag inte vara så noga. Men efter det är det stopp igen. Det finns alltid en orsak att fira och äta sött, men det är verkligen inte en hållbar livsstil enligt mig.

Vissa dagar händer saker som man inte räknat med, och då måste man bara ändra på sina planer och ta itu med det andra. Idag blev en sådan dag. En ytterst praktisk, fixar dag. Min extra frysbox, som jag fått helt gratis av min moffa, gav upp. Igår sent på kvällen tänkte jag det skulle sitta bra med lite äppelmos på gröten på morgonen så jag gick för att ta upp en påse. Jag grävde en stund (den är så att säga, välfylld), och reagerade på att mina händer borde kännas kallare efter en så lång stund i frysen. Frysen har några år på nacken, och har naturligtvis ingen display där temperaturen står, så jag hämtade min kökstermometer. Temperaturen stannade först på ynka -10, men sjönk senare två steg till. På tok för varmt alltså! Jag fick halvt panik över vad jag skulle göra. I sommar har jag plockat dryga 20 liter blåbär, 8 liter hallon, köpt 5 kg jordgubbar och plockat diverse litrar trädgårdsbär. Av detta har jag nog inte ens använt hälften. Jag såg framför mig hur allt bara skulle smälta bort och att jag skulle bli tvungen att sylta alltihop. Hemska tanke! Jag skrev en efterlysning på facebook efter en ny frys, och sov en orolig natt. På morgonen fick jag mess av en släkting som hade en släkting som hade en extra frys som hon kunde ge bort. Jaa! tänkte jag, då är det ju bara att hämta den. Men ja, det är ju inte alltid så ensidigt enkelt att greja med såna här angelägenheter. Först måste vi fixa en släpkärra, hämta släpkärran, hämta frysen, tömma gamla frysen och lägga allt provisoriskt på balkongen, fundera ut vad man gör med en gammal frys, föra bort gamla frysen, köra hem, fylla nya frysen med grejerna. Pusta ut. Jag som hade tänkt hinna läsa på tent, göra annat skolarbete, gymma och sånt fick helt dissa de planerna. Förutom tentläsningen, som jag måste börja med nu, tio före elva. Fast ja just ja, syrran kommer ju hem från USA om en halvtimme, jag måste ju med och hämta henne från flygfältet. Tur att det bara är engelska tent. Och tack och lov, att jag faktiskt har en ny frys. Hoppas den håller tills mina bär är uppätna!